Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - N. Jacobsson. Från en forskningsresa till Herrnhut. Nya bidrag till den svenska herrnhutismens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN EN FOBSKNINeSBESA TILL HERRNHUT
87
N:o 23, v. I. Brist mitt hjärta uti styc-
kar, Gjuter ögon tårestr&m: Fly min själ
det kval, som trycker, Ned i stoftet dig
förgOm. Ack! min’ synders stora skara
Kkigar mig i himlen an. Ack ! skall intet
stiUie vara. Där jag mig iOrdölja kan.
2. Nej, hvart vill jag vägen taga. Om
ej Jesus näd beter? Skall jag bort i
öknen draga, Herrans hand mig finner
dår. Om jag mig i hafvet dränker. Släc-
ker vattnet ej min glöd: Om jag mig i
kelftet sänker. Börjas först oändlig nöd.
3. Men uti slik syndaväde Herren
mig dock kalla må: Hör, o själ, jag vill
i nlde, Sener bättring ej försmå. Mins
min dyra ed jag svurit: Jag vill ingen
syndares död. Jag, som dig i t&Pmod
burit, Vill dig frälsa ur all nöd.
4. Fader, ack! ditt fadershjärta Brister:
kimd’ jag det rätt tro. Så skull’ snart
min samvets smärta Bytas om i själa-ro.
Ack! jag månd’ i väntan sväfva, ögon
rinna, hjärtat slår. Törs jag väl i hoppet
lefva. Att jag nåd och tillgift får?
5. Ack! jag hafver mig forbrutit. Mer
Sn jag uppräkna kan: Nåden hafver jag
för^utit: Lagen mig nu klagar an: Do-
men vill ock pä mig hämnas; Säger: jag
Sr intet värd. Att ditt barn nu mera
nämnas. Som har varit så förhärd’.
6. Ack! jag faller fÖr dig neder. Tig-
ger nåd, för Jesu skull: Om sann tro
af hjärtat beder; Hjälp att tro, du är
mig huld. Jesu blod det fÖr mig manar:
Fader visa nåd för rätt! Jag vid korset
ödmjukt stannar, Där du Sonen döda lät.
7. Anse detta Lammet rena, Hvilket
dr3rper utaf blod: Mig med det i tron
förena; Ty den handskrift mot mig stod.
Är med Lamsens blod utplånad, Och vid
korset naglad fast: Blir alltså för döden
skonad. Ja, ock frälst från syndens last.
8. Tack, min Goel, jag nu vinner: Ty
din seger tages an; Och ditt hjärta, som
än brinner, Hjärtat mitt upptända kan.
Dina sår, som strömlikt blödde, Läka nu
min kränka själ. Jag får lefva; du själf
dödde. Jag är fri; ty du var träl.
9. Ack! min milda Gud och Fader,
Jag ditt barn nu åter är. Därför* jag af
hjärtat gläder Tack och pris dig ödmjukt
bär. Gif mig nåd dig stads att lofva; Jämnt
att bli ditt nåde-hjon; Mig med Andans
kraft begåfva. Som försäkrat har din Son !
10. Hjälp, jag mer ej synden Uder,
Den du mig nu gifvit till; Utan vandrar
alla tider, Som din Anda styra vill. Låt
i tro sann kärlek brinna; Lär af kärlek
lyda dig, Och i trone stadigt finna Jesu
fotspårs smala stig.
BUagra III.
(Se sid. 56 ff. om den svärmiska hermhutismen i Sverige.)
Till belysande af den anda, som behärskade den svenska herrn»
hutismen under dess svärmiska period meddela vi här några bref
från svenskar vid denna tid, ett utdrag ur Sions sånger, andra delen
(tryckt 1745) samt några verser ur Z:s märkvärdiga »Litaney zu den
Wunden des Lammes», som »finnes öfversatt till svenska i Zinzen-
dorfiana B, d, 26, Västerås läroverksbibliotek.
In dem blute Jesu theure und seelige Gemeine.
Meine Liebe, Hochachtung und respect gegen dich du theur^
Volck des Lammes nimt täglich zu, so auch meine verlangen dich
einmahl zu sehen, und wie ein kleines Kind deine Mutterliche Pflege
zu geniessen. Ach, wie werde ich mich freuen, wenn mein 7-jähriges
verlangen bald erföUt wurde unter meinem volck die blutigen hertzel
zu wohnen. Mittlerzeit nim dich theure Gemeine meiner recht nahe
an, denn ich höre doch aus Gnaden ein vor alle mahl dir und dei-
nem verwundeten Man und Haubt zu, und ich wil ihn und dich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
