Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet 1681—1724
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 EDVABD WERMCBANTZ
Västerbotten, utgm Umeå stad, icke förrättas med det allvar
och efter dét sätt, kyrkolagen innehåller, samt att ingen visita*
tion hållits på 9 år. ^ I det förut nämnda kongL breftret af
den 12 januari 1726 till sistnämnda konsistorium förklarar
Kongl. Maj:t sig med stc^ missnöje hafsra förnummit, huru ett
och annat oskicklig väsende opåtalt gått i svang i åtskilliga
församlingar samt förständigar superintendenten och öfriga
konsistorieledamöter att korrigera missförhåUand^ia och till-
hålla lärame att med "nit öch allvar efter Guds ord, symboliska
böckerna och kyrkolagen förrätta sina ämbeten.
Det är naturligt, att den, som har af andra kända, fula
fläckar i sitt eget lif, icke gärna vill göra väsen af andras fel
och befordra de felande till vederbörligt straff för att icke där-
med uppväcka en storm mot sig själf. När sålunda en per-
son själf står såsom brottsling inför andra, så är följaktligen
därmed hans kraft till det ondas bekämpande hos dem för-
lamad, åtminstone till dess en grundlig bättring mellankommit.
Häri torde orsaken böra sökas till den slappa tukt, som trots
de stränga lagarna rådde på flere håll vid denna tid.
Berättelserna om hvad som fick opåtalt passera förefalla vår
tid hart när otroliga. Det ser nästan ut, som om prästeståndets
själftukt, så snart det gällde något annat än svärmeri, varit sä
godt som försvunnen, och man vore frestad att fråga, till hvad
för ett brott, med undantag af villfarelse i läran, en präst icke
ostraffadt skulle kunnat göra sig skyldig inom vissa stift
Grubb skildrar de i detta hänseende rådande förhållan-
dena på ett ställe i den förut anförda skriften* med följande
ord: »Man hör ju och ser så ofta så många exempel på präster,
som ligga i grofva laster, supa, svärja, spela, träta, slåss o. s. v.
Sällan hör man någon blifva tilltalad af biskopen därför, mycket
mindre straffad. Jag vet, huru som en gång en viss person
berättade för biskopen, att en af hans underhafvande präster
var en drinkare, som sällan var nykter, och ofta i sitt fylleri
begick allehanda felaktigheter. Biskopen svarade så: ’När
^ Kongl. Maj:ts nämnda bref var föranledt af en skrif velse från landshöfding
J. Grundel, daterad den 13 januari 1722. Såväl denna som Kongl. Majits bref
finnas i Acta ecclesiastica. Religionsmål. G-K.
’ Kyrkostatens i Sverige förfall och upprättelse o. s. v., I, § 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
