- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fjärde årgången, 1903 /
140

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet 1681—1724

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I40 EDVABD W£R1LCRAXTZ

Om predikningarna i Umeä och dess grannförsamlingar
vid den tiden, då han kom dit upp som k3rrkoherde, skrifver
Grubb i sin är 1721 utgfifna berättelse om det så kallade ovä-
sendet i religionen och kyrkodisciplinen i Umeå. >Hvad pre-
dikningarna angår, så skedde väl de på de därtill förordnade
dagar, men således, att det måste sannas, hvad i psalmen står:
»För oss predikas år från år; Gud ingen bättring af oss får.»
Till belysning af det, som sagts om det ofruktbara pre-
dikosättet, må här äfven anföras följande meddelande om Grubbs
samtida prosten Petrus Anzenius i Skellefteå. Denne, som
förut varit hotpredikant och mot sin önskan blifvit förflyttad
till Skellefteå, uppbygger i sin inträdespredikan därstädes sina
åhörare med yttranden, sådana som detta: »Jag, som hittills
varit bevärdigad att predika för konungen och de högsta i
landena, är nu förvisad att predika för usla bönder». ^ Att
han äfven sedermera predikat i liknande ton och i samma
anda, synes däraf, att åhörame, som väl i längden funno pre-
dikningar af dylik art föga uppbyggliga, slutligen vid en vi-
sitation i Skellefteå besvärade sig öfver hans predikosätt. De
anförde därvid bland annat, att han en gång predikat öfver
en ört, som växte i kyrkostaden, en annan gång om spöken,
samt att han i sina predikningcir brukat otjänliga och smäde-
fulla ordasätt, t. ex. »bönderna likna svin: när det ena grym-
tar, så grymtar det andra med; de likna grodor: då den ena
smackar, sä smackar den andra med. En bonde är lik en
mjölsäck: ju mer man slår på honom, ju mera dammar han;
lik en stockfisk: ju mer man bultar honom, ju bättre blifver
han. De tvåfotade åsnor sätta alltid högt upp sina länga åsne-
öron» m. m.
Okunnigheten i de symboliska böckerna, som förut om-

^ Hofvet hade han i sin afskedspredikan uppbyggt med fSredrag öfver Amos
7: 10, 12—13: »Då sflnde Atnazia, prästen i Bethel, till Jerobeam, Israels konung,
och lat sftgft honom: ’Amos gGr ett uppror emot dig uti Israels hus; landet orkar
icke lida hans ord’. Och Amazia sade till Amos: ’Du siare, gäck hädan och fly
in uti Juda land och föd dig där och profetera där. Och profetera intet mer i
Bethel; ty det är konungens kyrka och riksens hus’.> Hans slutord vid detta till-
fälle lydde sålunda: «Och så barkade de af med siaren och g&fvo sig icke tillfreds»
förrän de hade skickat honom undan sig.» (Biografiskt lexikon I, sid. 222 — 224.)


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:01:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1903/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free