Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet 1681—1724
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS GRUBBS LIF OCH VERKSAMHET 139
egen kyrkas bekännelse. Deras predikningar i församlingarna
buro ock tydligt vittnesbörd därom.
Det ensidiga sträfvandet för ren lära medförde äfven
den ensidigheten, att den rena läran icke i sin helhet blef till-
räckligt framhållen. De delar af densamma, som icke särskildt
anfäktades af motständarne, blefvo alltför litet betonade, och
beträffande själfva stridsfrågorna tillspetsade man sina egna
lärosatser så, att äfven sanningen i motståndames satser för-
kastades tillika med villfarelsen, hvarigenom man själf kom
att fä blott halfva sanningen. Denna senare ensidighet fram-
träder måhända tydligast och till sina följder mest fördärfbrin-
gande i striderna mot den s. k. pietismen.
Den evangeliska läran om frälsningen af nåd genom tron
på Kristus framställdes af denna tids ensidige ortodoxer på
ett sådant sätt, att den rena gudomliga frälsningssanningen
därigenom, ehuru i en alldeles motsatt riktning, blef föga min-
dre vanställd än den varit i medeltidskatolicismens krassaste
verkhelighetslära. Den lutherska kyrkan höll på att öfvergå
till en fullständig karrikatyr af Luthers kristendom.
Inom svenska kyrkan framträder den sistnämnda ensidig-
heten tydligast i slutet af 1600- och början af 1700-talet. Läran
om den sanna bättringen och dess frukter trängdes tillbaka, och
man predikade om den saJiggörande tron på ett sådant sätt, att
människorna inbillade sig kunna äga den utan en sann omvän-
delse och Kristi efterföljelse i världs- och själfiEbrsakelse. »Största
delen af de arma fåren», säger en af svenska kyrkans präster
från denna tid,i »får icke veta, hvaruti deras kristendom be-
står, eller huru de sin kristendom uti sann gudaktighet öfva
skola. Andra veta icke sina missgärningar.
Det som utvärtes är hafver i lärande och predikande
tagit öfverhanden, och man kommer ganska sällan in på hjär-
tat, att det må röras, bevekas, förskräckas, bättras, renas, för-
nyas och uppbyggas till den Helige Andes tempel.» Grubb
anmärker med afseende på dessa ord, att om de icke kunde
tillämpas på någon annan ort i Sverige, så ägde de dock sin
motsvarighet i Västerbotten.
^ Kyrkoherden Olof Ekman i Falun i sin skrift »Sjönödslöfte», utgifven
1680, sid 107 och 202.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
