Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Meyer. En teologisk strid under frihetstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EX TEOLOGISK STRID UNDER FRIHETSTIDEN 267
Vidare medgifver Knös, att Munck erkänt Gud som den
verkande orsaken till omvändelsen, men för rätthafveri skull
förklarat det så, att människan förhåller sig passivt, så till vida
att hon får af Gud krafter att tro, men agerar då hon verk-
ligen tror, tvärt emot apostelns ord Rom. 4: 5 där den, som
verkar och den, som icke verkar utan tror ställas emot hvar-
andra. — Aled anledning af andra Muncks distinktioner i sitt
sista svaromål uttalar Knös den önskan att slippa alla dessa,
härstädes onödiga, filosofiska talesätt, och att man enfaldigt
blefve vid de Symboliska Böckernas skriftenliga ord >in con-
versione etc, hvarigenom man ock mycket wäl kunde und-
vika att in opere conversionis stämpla den fattiga män-
niskan, än med den ena philosophiska caracteren, än med den
andra». — Hvad Muncks tal om reconvention beträffar, sä för-
vånar sig Knös med mycken rätt öfver »att han kan falla på
de tankar at draga den, med hvilken han ej tänker lika, för
rätta, at där twista om . . . Reconvention. — En Scriptor Syste-
matis Theolopae, hvilken äger magt, at efter Skriften och Sym-
bol. Böckerna pröfwa alla andra Theologers meningar, och
dem därefter antaga eller förkasta, skulle, efter nyssnämde
förslag, råka uti mångfaldiga processer, och således nödsakas
mer studera Corpus juris än den Heliga Skrift». I alla hän-
delser anser han, att ett sådant procedere med en vilsefarande,
då hans satser ej härflyta af bevisligen ondt uppsåt, vore min-
dre öfverensstämmande med kristendomens kraf.
Knös återkommer äfven här till frågan, hvarför han ej
vederlagt Hermhutarne. Han upprepar härutinnan, att han i
sin doktorsdisputation utförligt gjort dettci, men naturligtvis ej
behöft eller bort göra det i sin Theologia practica, där likväl
ämnet icke är att disputera mot den kättare, som bor i Rom
eller Herrnhut, utan den som bor i människans fördärfvade
hjärta. Att han där vederlagt en och annan teolog, har
endast skett i förbigående och med anledning af annat, utan
att han dock, som Munck påstått, beskylt någon under förhat-
ligt kättamamn. Skall den med skäl kunna misstänkas för
att hysa en orm i gräset, som kritiserar lutherska teologer,
tillägger han, så kan ingen annan vara äkta lutheran än den
som är nöjd med alla till utvärtes bekännelsen lutherska teo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
