Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningrar och anmälningar - A. Harnack. Die Mission und Ausbreitung des Christentums in die ersten drei Jahrhunderten. Anm. af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 1 6 ORANSKKINOAR OCH ANMÄLMXOAR
af de mest intresseväckande; en axplockning ur författarens
synpunkter och resultat torde därför väl försvara sin plats i
denna tidskrift.
Redan i inledningskapitlen om judendomens utbredning
och förvandling vid Kristi tid samt om de yttre och inre be-
tingelser, som i det stora romerska världsriket förefunnos för
kristendomens universella utbredning, möter oss Harnacks
kolossala lärdom i förening med hans öfverblick öfver de hi-
storiskt verksamma faktorerna såväl i dercis mångffald som i
deras samverkan. Särskildt intressant synes mig sanunanståll-
ningen vara af de statistiska uppgifter, som kunnat framletas
om judames utbredning och proselytmakeri i romerska riket;
resultatet synes blifva, att judame skulle utgjort 4 V« millioner
eller 7 % af hela romerska världsrikets invånsirantal! Dä för-
står man först rätt judendomens sociala makt och dess be-
tydelse för den kristna propagandan.
Äfvenledes fängslande är framställningen af de berörings-
punkter, som den kristna missionen måste få i tidens allmänna
religiösa synkretism och dess intresseriktning mot sådana pro-
blem som själens odödlighet, monoteism, försoning, askes, evigt
lif, individualism och mänsklighet i stället för nationalism, etc
Om den senaste forskaren på detta område Gunkel däraf
dragit slutsatsen, att kristendomen själf är ett uttryck af då-
tida synkretism, så häfdar Hamack däremot Jesu läras egenart
Den närmast följande fi-amställningen af Jesu och Pauli
ställning till världsmissionen och till det utvalda judafolket,
tillhör närmast exegetikens område. Här må blott anmärkas,
att när Hamack förnekar, att Jesus fattat hednamissionen i
sikte, han blott stöder sig på detaljexeges af synoptikema
och förbiser den historiska situation och allmänna miljö, inom
h vilken Jesu verksamhet faller; eljest hade han säkerligen måst
komma till ett motsatt resultat. Beträffande Paulus framhåller
Hamack, hurusom han störtat Israels folk och religion från
dess plats i historien och omplanterat evangelium på mänsklig-
hetens mark. Men till Pauli storhet hör ock, att han midt
under sin kamp mot judendomen med rent paradoxal kärlek
höll fast vid sitt folk och dess förblifvande betydelse. Häri
mäktade ej efterträdarae hålla fast vid hans betraktelsesätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
