Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningrar och anmälningar - Akademisk afhandlingslitteratur. F. Hall. Bidrag till kännedomen om Cistercienserorden i Sverige. I. Munkklostren. Anm. af H. Lundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖKANSKNINGAR OCH AKMÄLNINÖAB 135
om hvilket förf:n i denna afdelning af sitt arbete meddelar ett
och annat, tillhörde den första eller citeauxlinien. Enligt en
medeltida anteckning var Herivad »den sextonde dottern af
Citeaux» och sålunda i visst afseende förnämligare än Al-
vastra och Nydala kloster, af hvilka det förstnämnda upp-
gifves hafva varit den 4o:de, det senare den 4i:sta » dottern >
af Clairvaux.
Cistertium eller Citeaux härledes i af handlingen från »de
varma källor, som där framsprungo ur jorden». Namnet anses
i verkligheten hafva uppkommit ur det gammalfranska ordet
cisiel, hvilket betyder så/, som i myckenhet växer i den sump»
trakt, där Citeaux var beläget {RE^ IV, 117, 65). — Ordens
äldsta stadgar »Instituta monachorum cisterciensium de Molismo
venientium» finnas — säger förf. — »ännu i behåll», men i
wi ursprungliga form äro de förlorade. — I den afdelning,
som förf:n gifvit öfverskriften »påfliga privilegier och för-
troenden» saknar man ett framhållande däraf, att åtskilliga af
dessa förmåner stodo i uppenbar strid med ordens gamla stad-
gar och stränga traditioner. Något större uppmärksamhet än
som skett borde väl ock hafva egnats åt Innocenims IV:s
privilegier, då han frikostigare än någon annan påfve skänkt
cistercienserorden sådana (Jfr urkunderna hos Potthast, sär-
skildt N:o 1382 1).
Icke fä oriktiga detaljuppgifter och språkliga inadverten-
ser i den första upplagan äro i den andra lyckligtvis rättade.
Åtskilliga kvarstå dock. Några exempel, utöfver de redan
lämnade, må anföras. Såsom den tredje abboten i Alvastra
upptages en Henrik, som år 1208 »gjorde ett jordabyte med
Suno Tjäl vasson» (sid. 58). Såväl jordabytet som Henriks till-
varo synas apokryfiska. Åtminstone är förf:ns stöd för denna
uppgift ohållbart, enär den åberopade urkunden, N:o 134 i Sv.
Diplomatarium är bevisligen oäkta. (Hist. Bibliot. IL An-
mäln. s. XI).
Samma sida omtalas Innocentius III:s uppmaning till ärke-
biskopen i Upsala och hans lydbiskopar »att hindra lag och
sed i landet att ej kunna göra testamenten utan arfvingames
bifall och att de andlige dragas inför världslig domstol».
Dessa delvis obegripliga ord afse att redogöra för nämnde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
