Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - J. A. Eklund. Från en studieresa i Tyskland 1843—1844. Efter P. Genbergs dagboksanteckningar och bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FBAN EN STUDIERESA I TTSELAND 1843—1844 23
nämligen i form af bubblor, som vid minsta knäpp antaga
hela simpelheten af en på jorden nedfallen vattendroppe.!
»Jag sade att filosofien förnedrcis — filosofen, (Jen sanne
filosofen förnedras äfven. Det är en förnedring, skulle jag tro,
att den akademiske läraren på sin kateder ställes i bredd med
politiska kannstöpare — man måste ju anse honom för en
sådan, då man jagar efter hans satser och uppsnappar skval-
ler UT auditorierna för att därmed fylla sina politiska tiggar-
påsar. Hos Goethe vändes det till filosofiens smädelse, att
hon icke kan locka fram en hund bakom kakelugnen — men
det kan sägas till filosofiens heder, att hon icke är till för att
locka hundar. Och om dessa taga sig före att själfmant skälla
på henne, så bör hon därvid kunna uppföra sig såsom månen
säges göra i liknande tillfällen. Om vissa småkryp äflas hit
och dit, alldeles som när man slår i en myrstack, då tusende
löpa kors och tvärs utan att veta, om de löpa därför, att något
redan händt, eller därför, att något skall hända — och i hvil-
ketdera fallet som helst är löpandet lika onyttigt — så följer
icke däraf, att filosofien är en sådan ’stack’, som kan förkof-
ras med hvilken trädpinne som hälst. Och om berlinarnes
uppblåsta högmod älskar att i deras intelligenta metropol se
det Sinai, hvarifrån nya lagens taflor, ur moln och åskor, skola
nedbäras för att hugna en väntande mänsklighet — så äger
detta sin riktighet, hvad molnet och de teatraliska åskorna
angår (ty berlinarnes tomma skryt är onekligen något sådant),
men liknelsen haltar på berget, taflorna och mänskligheten.»
»Men är icke Schelling, frågar du, en sådan Moses, som
redan krossat sina gamla taflor, och nu som bäst graverar i
de nya? Det var egentligen orätt af den föregående menin-*
gen att tvinga Schelling in i denna mosaiska liknelse, som
pinar honom. Jag vill taga honom därur, med den anmärk-
ningen, att jag med det föregående icke skurit allt öfver en
kam — sä galen är jag ändå icke — utan jag har blott velat
skära undan vissa krypväxter, slå från öronen vissa ollonbor-
rar, för att sedan redigare kunna se och höra hvad som för-
tjänar ses och höras.»
»För att tala om mera lätta och exoteriska ting, som
mera skicka sig för bref, så vill jag nämna, att det är om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
