Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - J. A. Eklund. Från en studieresa i Tyskland 1843—1844. Efter P. Genbergs dagboksanteckningar och bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 J- A. EKLUND
aftonen kl. 6 som Schelling träder upp i metropolens största
auditorium, där han väntas af omkring 300 åhörare. Han tar
sig väl jit i den nästan bländande belysningen af de många
lampor och vaxljus, som för aftonen hafva den afundsvärda
lotten att bestråla hans dunkla koncept och hans ljusa hår.
Gubben ser riktigt vacker ut, en skön bröstbild i en värdig
infattning — jag menar det uppfyllda rummet där hufvud
tränges vid hufvud såsom stenarne på en gata — ögon och
öron äro spända såsom af girighet — och pennor lyftade —
örnar som hvila på vingen, färdiga att fånga hans tanke i
hvarje dess minsta vändning. Han synes icke frukta deras
tillspetsade klor — hans stämma sväfvar icke som en skrämd
dufva — stadig och klar rullar hon sin silfverklang öfver den
lyssnande hopen. I början var tilloppet så öfversvallande, att
Neanders stora auditorium ej kunde rymma allt. Därinne voro
dubbla rader på alla bänkar, och långa svansar i gångarne
därutanför. Sedermera, då den ytligaste nyfikenheten afskum-
mats, har rummet hållit ofvannämnda valör. Men hur drager
han en så stor uppmärksamhet? frågar du. Därtill bidrager
dels det valda ämnet — prima principia. — Man vill höra om
han uppränner något nytt, sammanhängande system; dels en
förut tämligen allmän förmodan, att han från katedern skulle
affärda en hop af sina djärf väste motståndare — — — .»
»Schelling nedlåter sig icke till dem. Endast Hegel vän-
der han sig mot — i förbigående, et tamqusun aliud agens —
blott en gång har han nämnt Hegels namn. För öfrigt sätter
han sig öfver aUa sina motståndare. En bland dem tror sig
dock härifrån göra ett undantag — en gammalmodig yngling
med betänklig uppsyn, med affekterad vårdslöshet i yttre ha-
bitus, i handen en lång staf, som med gudomlig likgiltighet
faller hit och dit, ett träaktigt bevis på en tankens koncentra-
tion och ’in sich Zuriickgekehrtheit*, som icke nedlåter sig till
uppmärksamhet på utvändiga Erscheinungen. Denne ungdom
— till hvars tyska ’Eigenthumlichkeit’ också hörer namnet
Schmidt — har mot Schelling skr if vit en bok, nog seg och
släpande för att göra det icke otroligt, att Gabler haft sin
näsa med i det blötet — i tysthet, ty högeligen berömmer
han både boken och författaren. Denne Schmidt inbillar sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
