Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - J. A. Eklund. Från en studieresa i Tyskland 1843—1844. Efter P. Genbergs dagboksanteckningar och bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 J. A. EKLUND
inledning: »Warten sie mal — wir sind noch nicht so weit. Sie
wollen reiten lernen. Sie mussen erst das Pferd kennen ler-
nen. Das Pferd wird in drei Theile eingetheilt — wissen-
schaftlich ausgedruckt Vorderhand, Mittelhand, Hinterhand, öder
populärer Vorder-, Mittel- und Hintertheil». »Äkta tyskt»,
säger Genberg. En häst skulle naturligtvis likaväl som en
predikan ha sin Hegelska tredelning.
»Den allra enklaste sak — säger Genberg — dragés
undan en enkel och naturlig uppfattning genom det slösande
draperiet af fraser.» Det sunda förnuftet får trösta sig med
hoppet, att den dunkla ordmassan kanske innehåller något
djupt och sannt; men hoppet bedrager. »Att tänka något vid
alla de fraserna är omöjligt — ty de äro tanklösa.» Detta
gäller i allmänhet om tyskarne, men särdeles då de vända sig
till tiden och dess praktiska frågor. Då flyga de som en skygg
läderlapp på sina utspända frasers vingar, utan förmåga och
utan mod att kunna fästa sig vid ett verkligt föremål.» »De
taga till fraserna så yfviga, att det skall gälla om alla ting,
således äfven den sak, som skulle vara i fråga — men så, att
det om denna icke säges mer än om någon annan.» Med
stilens öfverspändhet missleder man läsaren, »emedan han icke
rimligen förmodar, att man velat säga något så obetydligt,
som man verkligen sagt, med så stora åthäfvor». Tyskeriet
visade sig i yfverboret raseri, i hyperkritiska bravurer. Ab-
straktionsvurmen medförde oförmåga att se och bedöma saker
in concreto. Äfven det mest speciella förflyktigas.
Inför tidens abstrakt-teoretiserande filosofi kommer Gen-
berg på tankar, som senare blifvit hela utvecklingens: skulle
man icke i stället gå ut ifrån det konkreta, det praktiska, det
reala, det historiska? — Genberg framhåller — med beklagande
— att han själf var anlagd åt det abstraherande hållet. »Ome-
delbarheten behagar mig icke, utan reflexionen, tomheten, ab-
straktionen — det är att sväfva på döda skuggor, sedan man
förslöat sinnet för lefvande verkligheter. Egentligen har jag
dock aldrig haft detta sinne — jag har alltid, så långt jag
kan minnas tillbaka, skjutit en tanke bortom det speciella. I
det enskilda har jag alltid sett eller velat se det allmänna —
annars har det för mig icke existerat — har fallit mig undan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
