Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. IV. Förföljelserna mot Grubb efter hans tillträde af kyrkoherdebefattningen i Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 EDVARD WEBMCBAKTZ
den rena evangeliska läran och gudstjänsten samt till före-
kommande af vidare förvirring och oro, härmedelst välment
förmana alla i gemen och hvar och en i synnerhet, att de af-
hälla sig från ofvan bemälta, enskilda och törbudna samman-
komster, vare af hvad namn och under hvad sken de helst
vara må, så att ingen hvarken dem anståfller ej heller af ny-
fikenhet eller annan orsak sig därtill infinner (där någon vidare
därmed förmätet fortfar) icke heller på något sätt hemligen
eller uppenbarligen deras förehafvande st3rrker och underhjäl-
per; på det Guds ords ljus måtte i sin klarhet bibehållet varda,
fridens och enighetens band orubbadt blifva, och allt må or-
dentligt och skickeligen tillgå i församlingen.»
Redan strax efter sin hemkomst hade Grubb undanröjt
det, som utgjorde grunden till vamingsskriften, nämligen några
drängars och pigors tilltag att hålla bönestunder på otjänliga
ställen, så att allt var stilla och tyst, långft förr än konsistoriets
skrifvelse anlände. Om den nämnda skrifvelsens verkningar
uttalar sig Grubb med dessa ord: »Den förorsakade hos många
af åhörame en stor förvirring, ty de visste i sin enfaldighet
sedan icke, om eller huru vida de skulle tro Guds ord, som
dem predikades, eller om de skulle understa sig att mera bruka
något Guds ord eller böner och sjungande, ty om de det gjorde
i husen, som alla voro fulle med folk, ^ tänkte de, att, efter
det skedde i andras närvaro, det skulle dem till strafiF dragas
under enskilda förbudna sammankomster, gingo de åter afsides,
så vore det otjänliga förbudna rum>.*
Grubb menade, att det, som utgjort det egentliga före-
målet för anklagelsen, var sådant, som med lätthet af hvarje
pastor kunde på egen hand ändras, samt att konsistoriets in-
apande på detta vis var obefogadt
c. Konsistoriets afuoghet mot Gruiö,
Det må väl förefalla egendomligt, att konsistoriet, när
det utfärdade sin förut omtalade skrifvelse till Grubbs kom-
^ Pi grand af soldatinkvartering.
’ Grabbs memorial till kungl. kommistionen den 26 ang. 1724. Kommis-
tionshandlingaraa n:o 90.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
