Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. IV. Förföljelserna mot Grubb efter hans tillträde af kyrkoherdebefattningen i Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS GRTJBBS LIT OCH VERKSAMHET 65
§ 4. Grubbs yttrande: »Jag kan icke annat begripa, än
att jag har svurit min ed dårföre, att jag genom Guds nåd
både kan och bör hålla och efterlefva den», angripes, såsom
innefattande den läran, att människan kan vara fullkomlig både
efter lagen och evangelium. Denna anmärkning innebär tyd-
ligt ett förnekande af att en präst kan hålla sin ed. Förf.
söker därför också i det följande visa, att icke heller Grubb,
vare sig i lära eller lefverne hållit sin ed.
Grubbs berättelse om hans grannars och företrädares
ämbetsförvaltning karakteriseras såsom ett förklenande och
dömande af både lefvande och döda, stridande mot ordspråket:
>Om de frånvarande och döde bör man icke tänka och tala
annat än godt». Klagomålen mot Grubb förklaras härröra af
hans bristande saktmod och hans ovisliga tillvägagående i äm-
betsutöfningen. Hade prosten iakttagit Guds ords och kyrko-
lagens föreskrift angående den privata själavården, skulle han,
menar förf., icke behöft så mycket klaga öfver sina åhörares
oanständiga och hårda utlåtelser, eller att de oflFenlligen an-
klagat honom, ännu mindre öfver mycken vedervärdighet, ill-
vilja, förtal och förföljelse. Emellertid förklarar förf. strax
efteråt, att ingen i denna världens sista ondskefulla och arga
tid kan förundra sig öfver vedervärdighet, illvilja och förtal.
Talet om förföljelse för religionens och kyrkodisciplinens upp-
rättande och befrämjande säges innebära ett angifvande af
de andliga och världsliga myndigheterna såsom religionens
och kyrkodisciplinens föraktare. Därjélmte antydes, att det är
orimligt att tala om förföljelser af ofvannämnda art, så länge
man lefver under en kristlig öfverhet, och lag och rätt få obe-
hindradt skipas i landet.
§ 5. Sanningsenligheten af Grubbs påstående, att det
»härskade en fast allmän fåkunnighet i kristendomens kunskap»
i Umeå vid hans ankomst dit år 17 13, bestrider Telin på föl-
jande sätt: Grubb erkänner, att en del någorlunda kunde
katekesen utantill och jämväl svar utur spörsmålen. ^ Den,
som kan katekesen och svar af spörsmålen utsmtill, har en
någorlunda god kunskap i sin kristendom. Alltså härskade
* Svebiliska katekesen af är 1689.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
