Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. IV. Förföljelserna mot Grubb efter hans tillträde af kyrkoherdebefattningen i Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-68 EDVARD WERMCRANTZ
själfva, och sanningen är icke i oss (i Joh. i: 8)*. Hvad är
detta annat, än hvad äfven den trogna församlingen menar,
då den med bitter klagan måste bekänna: ’Oss predikas år
från år; Gud ingen bättring af oss får?’»
I sammanhang med det förut nämnda 3rttrandet af Grubb
i denna paragraf säges äfven, att, när lärande och förmanande
genom predikningar efter Guds ord och öfverhetens befallning
med kristlig nitälskan, sorgfällighet och försiktighet sker, därpå
nödvändigt hos de böjliga en daglig och årlig förkofring måste
följa, både i Guds kunskap och kristligt lefveme. Häremot
invänder Telin, att, ifall detta vore sant, profeterna, Kristus
själf och hans apostlar måste förklaras skyldige till bristande
nitälskan, sorgfällighet och försiktighet i sina predikningfar,
emedan de alla likasom med en mun hafva måst klaga öfver
obotfärdighet hos de ogudaktige, samt tröghet och fåkunnighet
hos de böjligaste. Men om man nu ej får på profeterna, Kristus
och apostlarna skjuta skulden för åhöranies ofvannämnda be-
skaflFenhet, så får Grubb icke heller i sin företrädares och andras
predikningar söka orsaken till det beklagansvärda tillståndet
hos åhörarne i sin församling.
De anförda orden röja vidare, menar Telin, den åskåd-
ningen, att en lärares nit och sorgfällighet tillägger Guds ord
en omvändande krerft. Förf. lämnar dock åt andra att pröfva,
om Grrubb jämte den nämnda åskådningen äfven hyllar den
pietistiska satsen: »En präst, som icke själf är född på nytt,
kan icke rätt lära, ej heller döpa och andra till salighet utdela
•den heliga nattvarden.»
Den af Grubb uttalade åsikten angående följderna af ett
rätt predikande förklaras därjämte stå i strid med en af rena
lärare emot papismen alltid framhållen regel: »Däraf att något
befalles i Guds ord, följer icke att det nödvändigt sker» (»A
mandato ad posse non valet consequentia»). öfversättningen
af det latinska uttrycket är till meningen Telins egen. Vore
Grubbs ifrågavarande resonnemang riktigft, kunde man, heter
det vidare, också resonera sålunda: »Gud har sagt: *Du skall
älska Herren din Gud af allt ditt hjärta, af all din själ, af all
din förmåga och din nästa såsom dig själf, därföre sker det
nödvändigt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
