Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. IV. Förföljelserna mot Grubb efter hans tillträde af kyrkoherdebefattningen i Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS ÖRUBBS LTP OCH VERKSAMHET 67
enligt kyrkolagen hölls med dem, hvilka första gången skulle
begå Herrens nattvard, icke varit vidlyftigare än det, han själf
undergått vid sin första nattvcurdsgång, hvilket bestod af fyra
eller fem frågor, som utan allt förstånd besvarades. Telin ut-
går emellertid i sina anmärkningar från det påståendet, att
Grubb af sitt eget exempel och förhör dragit slutsats angå-
ende det allmänna förfarandet vid dylika förhör. Med en så-
dan utgångspunkt kan förf. utan svårighet öfverbevisa Grubb
om ett oriktiga förfaringssätt och förklara hans utsagor ogiltiga.
§ 9. Om predikningarna i Umeå före sin ditkomst hade
Grrubb fällt det omdömet, att de voro sådana, att det måtte
sannas, som står i psalmen: »För oss predikas år från år; Gud
ingen bättring af oss får». Predikningarnas fruktlöshet hade
han förklarat komma därutaf, att folket icke förstått katekesen.
Och. om någon skulle kunnat som en papegoja framföra några
öfverlästa ord om Kristus, omvändelse, tro och rättfärdighet,
hade detta allt sagts löpa ut på en pelagiansk dårskap, uti
hvilken mycket hålles för Guds Andes verk, som likväl ingen-
ting mindre är. På grund af dessa satser söker Telin öfver-
bevisa Grubb om flere svåra villfarelser. Grubbs omdöme om
det förra predikosättet i Umeå, sammanställdt med ett par
andra förtydda yttranden af honom, säges ♦draga tämligen i
rad med denna pietistiska läran: »Helgelsen* varder allaredan
här i lifvet uti oss fullbordad, och deras goda verk och gär-
ningar, som äro pån3rttfödda, de äro fullkomliga». Telins fram-
ställning är här, såsom ofta^ mycket dunkel. Tankegången
synes emellertid vara denna. De anförda psalmorden innebära
den meningen, att Gud ingen så fullkomlig bättring får utaf
oss, att vi därigenom befrias från alla fel och brister. De äga
alltså sin tillämpning på alla, som ej äro fullkomligt syndfiia.
Då nu Grubb antyder, att de icke längre äga tillämpning pä
Umeå församling efter hans ditkomst, så måste han hylla den
läran, att människan redan i detta lifvet hinner fullkomligheten.
Hela argumentationen hvilar alltså på en förväxling af be-
greppen bättring och lagisk fullkomlighet. Detta framgår tyd-
ligen af förf:s följande framställning, hvarest det heter: »Johan-
nes, Jesu käraste lärjunge, bekände på sina och alla trognes
vägnar: ’Säga vi, att vi hafva icke synd, så bedraga vi oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
