Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. (Forts. fr. 5:te årg.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
QO EDVARD WERMCRANTZ
äfven de, som i den heliga skrift af Guds Ande berömmas
för en helig vandel och framställas såsom föredömen för oss,
gjordes till föremål för klander. Han erinrar hålr om aposte-
len Pauli ord till Timoteus, i Tim. 5: 5: >Det är en rätt
änka som .... bli/ver alltid i böner och åkallan natt och
dagy>, samt evangelisten Lucas ord om profetissan Hanna,
Luc. 2: 37; »Hon kom aldrig bort utur templet, tjänande Gud
med fasta och böner natt och dag%, påminner desslikes om,
att konung David, trots mängden af sina världsliga syssel-
sättningar, lofvade Gud i sina böner, icke allenast sju gånger
om dagen, Ps. 119: 164, utan ock vid midnattstid v. 62, samt
att man öfver allt i Sverige sjöng i Ps. 405: 5: ^^Ng, så lyder
Herrans lag: Gudi tjäna natt och dag,* ^
Öfver den föreliggande anklagelsepunktens andra mo-
ment anmärker Grubb, att då det angifves som en villfarelse
och ett oväsende i religion,, att en person, som icke är oge-
ment ångerfull och fullkomligt eller sannfärdigt omvänd, icke
kan värdigt begå Herrens nattvard, så måste angifvarne hålla
motsatsen för sanning och sålunda anse, att en oomvänd kan
gå tiU Herrens nattvard, förrän han kommit till en sådan
ånger och blifvit fullkomligt omvänd, samt att ett sådant natt-
vardsbegående är ett kristligt bruk. Med denna slutsats som
förutsättning fortfar han: »Skall man nu 1:0) gå till Herrens
nattvard förrän man blifvit hjärtligt ångerfull och omvänd
hvarför fråga de då sina biktbarn under skriftermålet, om de
rätt ångra och begråta sina synder? Eller måste jag tro, att
de hålla allt sådant för en blott ceremoni, emedan de icke
tåla att desse åhörare göra som de själfve sina egtia lära och
förmana? 2:0) Frågas, om den som vill värdigt begå Herrens
nattvard icke måste nödvändigt hafva en lefvande tro, hvil-
ken Gud alltid verkar uti ett förkrossadt, botfärdig^ hjärta,
änskönt den botfärdige ofta behöfver med goda skäl af Guds
ord öfvertygas, att han verkligen är benådad med tro? Lika-
ledes frågas, om den, som med hjärtats tro förtröstar på
Kristus, icke är rättfärdig och fullkomligt rättfärdig? Vidare,
om den, som är fullkomligt rättfärdig, icke fullkomligt är Guds
En sannfärdig berättelse § i8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
