Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. (Forts. fr. 5:te årg.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS GRUBBS LIF OCH VERKSAMHET 131
som fastmer inför Herren Zebau>t, skulle anses, både med af-
seende på den af honom hållna skriftboken och i fråga om
sin muntliga berättelse i de mål, som anginge församlings-
vården, äga mera vitsord än några stycken dels oförståndige,
dels ’illvillige bönder. Om hvarje bonde skulle hafva frihet
att af sin själasörjare fordra räkenskap för den eller den för-
samlingsmedlemmens uteslutande från den heliga nattvarden,
så kunde han icke inse, huru någon rättsinnig präst skulle
kunna reda sig i sitt ämbete. Han ansåg fördenskull, att man
i denna sak måste låta prästen handla så, som han trodde sig
kunna bäst försvara inför Gud och sitt samvete, emedan man
icke kunde komma längre.
Att ingen, särdeles af de gamle, som kunde det ound-
gängligen nödvändiga, i Umeå afhöUs från den heliga natt-
varden vore bevisligt, men att meddela nattvarden åt dem,
som icke ens kunde detta, vågade han icke.
c) Inskränkning af ottesångerna och katekesförhören.
Anhållan att ottesångerna och katekesförhören måtte in-
ställas under de kortaste dagarna och den brådaste andtiden
röjde, att de klagande icke hade en sådan kärlek till Guds ord,
att de lika flitigt och nitiskt ville undervisas däruti, som präs-
terna ville använda flit och nit uti att undervisa dem. Att
ottesångerna icke redan förut varit inställda under de kortaste
dagarna, såsom klagoskriften syntes vilja påstå, vore en uppen-
bar osanning, hvilket hela församlingen kunde intyga.
Att han däremot under sommaren fortfarit med otte-
sångerna erkände han gärna. Han hade nämligen funnit det
nödvändigt, att hålla sina åhörare i en beständig öfning och
ständigt bruk af Guds ord, emedan han märkt, att några, som
val kunnat sin kristendom, af vårdslöshet gått tillbaka, när de
endast en gång om året blifvit förhörde. Men han hade icke
funnit, att allmogen haft något hinder däraf i andtiden. Han
hade vid byalagens inkallande för att förebygga olägenhet för
allmogen tagit ^hänsyn till byarnas belägenhet och till hvarje
söndag inkallat sådana, som äfven utan att kallas bort komma
till kyrkan, emedan deras arbete icke hindrade dem därifrån-
De aflägset boende brukade därför aldrig inkallas pä andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
