Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - S. Gezelius’ reseberättelse från år 1780. Ett bidrag till de religiösa rörelsernas historia i Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN 227
hvilken ock icke långt der efter på det häftigaste utbrast.
Mitt samtal med desse personer slöts härvid, och Hsdvard
Persson tog sitt afträde, begifvande sig på hemvägen.
Nu, såvida det märktes, att de voro rustade till strids,
föll det mig in att, som man plägar säga: smida medan jernet
var varmt. Det skulle ock i annat fall, blifvit öfver allt ut-
ropadt, att jag icke vågat inlåta mig i samtal med dem, när
de voro alla tillsammans, ty de hade, som jag under vägen
dit fick höra, redan långt förut yttrat sig, att om en präst
allena komme till dem, skulle de så gripa honom an, att han
ej skulle veta, hvar han var hemma.
Att bana mig väg till detta ämne, upprepades något, af
hvad nyligen varit före, hällst jag visste, att de icke allenast
hade sig den saken bekant, utan ock nästan allmänt hört, hvad
läxa berörde dräng sluteligen feck, hvilken torde hända stuc-
kit någon af de så kallade andelige, emedan han ock ville
räknas till dem, som troligit syntes, mest för det han skulle
blifva frikänd från Sigrids beskyllning, ty elljest såg han intet
andelig ut. Sade derföre: Jag har på en stund varit i samtal
med en af edre grannar uti en ledsam sak, som nogsamt lärer
vara eder kunnig, att söka deruti någon reda; men i stället
för att höra en renhjärtad bekännelse, om han vore saker,
eller i annat fall ett höfligt nej, utbrister han i de ohyggligaste
talesätt emot den anklagade personen. Det är sant, hon har
svårligen syndat och fallit, men ho har derföre gifvit oss rät-
tighet, att för all tid för henne tillsluta nådenes dörr? Har icke
Gud lofvat att på en uppricktig bättring skall föUja en nådig
syndaförlåtelse. Om den ogudaktige omvänder sig ifrån alla
sina synder, så skall han icke dö, säger Herren, Ez, jj. Men
Gud bättre, denna mannen torde intet vara allena härutinnan
felande, det lärer vara en osed, som jämte många andra skade-
liga sattser insmyga sig och fästat nog djupa rötter hos flera
ibland eder, hvillket icke allenast ofredar och betungar alla
rättsinnigas hjärtan innom eder egen byggd, utan ock satt så
väl högvördigste herr doctorn och biskopen samt max. vene-
rand, consistorium, som edre egne själasörjare uti yttersta be-
kymmer, huru ett sådant emot Guds ord och religion i högsta
måtto stridande uppförande, skall kunna förekommas och rättas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
