Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - S. Gezelius’ reseberättelse från år 1780. Ett bidrag till de religiösa rörelsernas historia i Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 28 MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
samt de villsefarande själar räddas. Till den ändan mine vän-
ner är jag nu hitsänd, att igenom Guds nåd undervisa de en-
falldige, öfvertyga de villsefarande om sine fel och misstag
samt om salighetens grund, ordning och medel underrätta.
Man nekar icke, att Guds ande velat ibland eder be-
gynna ett godt värk, hvillket deraf kan intygas, att en del,
som kan hända förut lefv^at oredligt, och föga tänckt på sin
andelige välfärd, blifvit väckte och satte i bekymmer om sina
själars räddning; men kunnen I icke ock tillika finna, att satan
brukar sitt gamla handtvärk och sätter sig i det starkaste
motvärn, bjudande till i högsta måtto att om intet göra det
goda. Denna fienden vill ej så gärna mista sitt rof. Kan han
ej behålla den fångna själen på det ena, så söker han nog på
det andra sättet. Får han ej hålla syndaren sofvande i sin
säkerhet, utan han blir väckt ock begynner arbeta på sin
omvändelse, så är han straxt tillreds att inblåsa allehanda vill-
farelser, att han på det sättet må föra honom af den rätta
vägen. Här anföres såsom exempel Jesu frestelser af satan i
öcknen, och vistes, huru den ene var tvärt emot den andre,
att när han ej vann på det ena, försökte han tvärt om på den
andra sidan. Min mening är nu ingalunda, sade jag vidare,
att förkasta det goda med det onda, nej, slagget måste ut-
ränsas, men det goda bibehållas och befrämjas. Jag \äll
nämna ett och annat, hvaruti en del af eder förgått sig. Hafva
icke någre varit så förmätne, att de satt sig upp till domare
öfver andras hjärtan och själa-tillstånd, oacktadt de dertill q
ägt den minsta anledning, mer ån att de ej velat gå in i alla
deras tänkesätt, som likväl i många delar äro stridande emot
Guds ord och religion. Hafva icke ock några bjudit till att
locka och förföra unga och oöfvade sinnen ifrån enfalldigheten
i Christo, att antaga deras skadeliga satser, och när deras för-
äldrar och anhöriga sökt sådant hindra och förebygga, hafva
de blifvit utropade för förbannade och fördömda själar, och
foUk, hvarigenom den inbördes kärleken och förtroende, som
bör vara emellan föräldrar och barn, blifvit söndrad och sliten.
Är väl sådant christeligt? Kan det komma öfverens med en
rätt på nytt född själ? Kan det stå tillsammans med en rätt
christelig kärlek, utan hvillken likväl tron alldrig kan äga be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
