Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Hj. Holmquist. Den efterapostoliska tiden (åren 70—140). En kyrkohistorisk skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN EFTSRAP08T0LI8KA TIDEN
I. Vändpunkten.
Paulus’ och Petrus’ bortgång betydde det direkta Jesus-
apostolatets upphörande. Efter allt att döma voro vid denna
tid så godt som alla apostlarna döda eller försvunna ur den
aktiva verksamheten; blott en omedelbar Jesus-läijunge lefde
kvar och blef medelpunkten i den kommande perioden. Den
andra kristna generationen förstod icke fullheten af den apo-
stoliska, särskildt den paulinska förkunn^en. Epigonernas
tid begynte i viss mening redan med år 70.
Äfven i förhållande till staten innebar Flavierdynastiens
tillträde till Roms tron en vändpunkt för den begynnande k3rrkan.
Dittills hade den romerska staten betr«dctat de kristna försam-
lingarna blott som en inre företeelse inom judendomen; under
dennas skugga växte kristendomen. Den första kända för-
följelsen mot de kristna, kejsar Neros år 64, var också tyd-
ligen intet utslag af den romerska statens ing^pande; den var
af personlig art, framkallad af en despots mordlystnad och
feghet och hade sitt upphof i Roms bekanta brand. Det
finnes ej heller något spår af, att förföljdsen sträckt sig utan-
för Rom. Den ohyggliga grymhet, hvarmed den framträdde,
blef ock snart för mycket t. o. m. för romarne, och hatet mot
de kristna slog om i medlidande. De kristnas grundsatser
gent emot staten syntes ock närmast vara till gagn; man
har flere exempel på, hurusom de kristna väl ihågkommo
Jesu ord: »gifven kejsaren etc.» och Paulus’ ord: »hvar och
en vare öfverheten etc.» Förscmilingarnas ofullständiga yttre
organisation medverkade ock att låta dem undgå konflikter.
Härmed blef det omkr. år 70 annorlunda.
Slutligen innebar denna tid en vändpunkt äfven i kyr-
kans geografiska ställning. Omkring år 70 ägde kristendomen
ej ringa utbredning. Säkra vittnesbörd finnas om kristna
menigheter strödda öfver Palestina, Syrien, Mindre Asien och
Balkanhalföns kuster äfvensom på ett par platser i Italien.
Med en viss sannolikhet kan man påstå, att kristendomen
redan då nått öfver öarne i Östra Medelhafvet, Egypten och
Spaniens kust. Inom denna kristna värld bildade den hedna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
