Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Hj. Holmquist. Den efterapostoliska tiden (åren 70—140). En kyrkohistorisk skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I o HJ. HOLMQUIST
Paulus’ skrifter. Under namnet nazareer och ebioniter var
denna gren mest bekant inom den hednakristna världen. Den
kom allt mera utanför den stora kyrkliga utvecklingen, dess
tankar stelnade i judaistiska formler (ypperliga exempel härpå
meddelas af Knopf ur den talmudiska litteraturen), och sä
småningom slocknade den bort; men den erkändes alltid af
den stora kyrkans ledare som henne tillhörig.
Den judekristna kyrkan blef sålunda snart en vissnande
gren af kristenheten; men hon hade dessförinnan gjort en be-
stående insats i kristendomens historia. Hon skänkte hela
kyrkan dess första bibel. Gamla Testamentets heliga skrifter
på grekiska. Denna bok har mer än annat bidragit att kri-
stianisera den hellenska våu-lden; den var ett sammanhållande
band i urkristendomens kritiska tid, hvars betydelse knappast
kan nog högt skattas. Den judekristna kyrkan förmedlade
ock de synagogala anordningarnas öfvergång till de hedna-
kristna församlingarna och gaf på så vis praktiska förebilder
till yttre och inre organisation. Men framför allt låg hennes
betydelse däri, att hon räddade Jesu egna ord, evangeliet och
den historiska bilden af Jesus själf åt eftervärlden. Detta är
judekristendomens största verk.
3. Mindre Asien blir kyrkans medelpunkt Johannes.
Samtidigt med den judekristna kyrkans afsöndring från
den hednakristna och förflyttning till Ostjordanlandet skedde
äfven inom den senare en viktig förflyttning af den geogra-
fiska tyngdpunkten och därmed äfven början till ett nytt inre
utvecklingsskede. Mindre Asien, närmast dess västligaiste del,
provinsen Asia, trädde fram som kyrkans ledare och bibehöll
denna ställnig under 100 år; och mannen, som åstadkom detta,
var Johannes af Efesus.
Ur det dunkel, som i mycket ännu höljer kyrkans histo-
ria under den efterapostoliska tiden, framträder Johannes* bild
med stor klarhet och skönhet. Om hans lefnadsöden veta vi
visserligen icke mycket. Det kan icke ens sägas ännu vara
afgjordt, om han var Zebedei son, eller om han var den af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
