Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Hj. Holmquist. Den efterapostoliska tiden (åren 70—140). En kyrkohistorisk skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 o HJ. HOLMQUIST
2) Men församlingarna hade öfverallt en annan kräfvstnde upp-
gift: fattigvården och den därmed sammanhängande ekonomien.
Fattigförsörjningen var i själfva verket det stora praktiska
problemet inom de urkristna församlingarna. Det äldsta till
en viss uppgift begränsade uppdrag, som gifvits redan inom
Palestinas judekristna församlingar, var också otvifvelaktigft
fattigvårdsföreståndarskapet, diakonatet, i närmaste anslutning
till Jesu egen verksamhet. Inom de hednakristna församlin-
garna återfinna vi ock vid den apostoliska tidens slut denna
nödvändiga funktions bärare under namnet biiaxonoi och åiåxo-
voi. Den framväxande kristna kulten föll sannolikt ock under
dessa biskopars (diakoners) befogenhetsområde; fattiggåfvoma
sammanhängde ju på det närmaste med den urkristna kulten.
— Det må åter framhållas, att den ofvan skisserade utveck-
lingen icke varit den enda förekommande; det har tydligen
funnits församlingar, där aldrig den skarpa tudelningen mellan
episkopoi och presbyteroi inträdt, utan samma personer skött
de till bägge områdena hörande funktionerna. En mycket
liflig strid om det ursprungliga förhållandet mellan ofvan
nämnda ämbetsbeteckningar har sedan mer än ett årtionde
förts; och bägge de motsatta uppfattningarn<is målsmän (ä
ena sidan framför allt Hatch, Harnack och Dobschutz; å den
andra v. Schubert, Julicher, Knopf) kunna ur den äldsta kristna
litteraturen anföra goda stöd för sina åsikter. Hela problemet
synes emellertid kunna betydligt förenklas, om man blott klar-
gör för sig, att den äldsta kristna församlingsorganisationen
hvarken varit likformig eller liktidig. —
Utvecklingen förde vidare. Man fann snart, att ekono-
mien bäst sköttes af en man, representationen likaså; äfven
gjorde sig behofvet starkt gällande att äga en bestämd ledare
gent emot den heresi, som på flere håll började hota kyrkan.
Så lyfte rent praktiska skäl snart en af biskoparne (diako-
nerna) till föreståndare och öfverordnad öfver de andra; oi
bilaxonoi blefvo 6 iniaxojtog. Denne kom nu i regeln att tagas
ur de ^äldstes» krets, där församlingens dugligaste män funnos.
Så kom han att hos sig förena både de praktiskt ekonomiska
uppgifterna, kultens handhafvande och en del af den yttre
ordningsmakten. Han fick en moneirkisk ställning, men ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
