Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Hj. Holmquist. Den efterapostoliska tiden (åren 70—140). En kyrkohistorisk skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 HJ. HOLMQUIST
Under hela urkristendomens tid förmärkes ock en fortgående
sedlig lyftning, ingalunda ett sjunkande från den apostoliska
tidens idealitet (som man oftast finner saken framställd). Boten,
exhomologesen, voro ännu verkliga och fruktbringande försök
att bekämpa den egna synden. Den sedligt höga ståndpunk-
ten tog sig ock uttryck i den kärleksverksamhet, som mer än
annat beredde kristendomen väg. Men skarpast framträdde
de kristnas afhållsamhet från världen i askesen. Denna var
en naturlig yttring af kristet lif; den längst drifna askesen
betraktades som en särskildt karisma, men innebar icke någon
protest mot lifvet i kyrkan. Det af hedniska uppfattningar
påverkade munkväsendet låg ännu fullkomligt fjärran. Där-
emot funnos yrkesasketer, både män och kvinnor, både enskilda
och sammanslutningar med gemensam bostad. Det mest
omtalade och karaktäristiska utslaget af urkristendomens högt
spända fromhet och idealitet på det asketiska området var
virgines subintroductae, jungfrur, hvilka som Herrens brudar i
all kyskhet bodde samman med manliga kristna och skötte om
dessas hus (se K. H. Årssk. 1903 granskn. s. 129 ff.). Afhåll-
samheten var högre skattad än all annan askes. Det passade
väl till den jungfruliga kärlekens kyrka, att hon höll jungfru-
lighetens lif högt.
3) Möjligheten af denna höga idealitets bibehållande låg
i förvissningen om partistens snara inträffande. Hela urkri-
stendomen lefde i väntan på denna alltsedan apostlarnes dagar.
Denna väntan gaf en särskildt stark prägel åt kyrkans lif.
Man var ej noga om yttre organisation, och man hade intet
intresse af att söka finna sig till rätta i världen, att inordna
det kristna lifvet under det allmänna medborgarlifvets kraf.
Så kunde den efterapostoliska tidens kyrka bibehålla det karak-
teristikum, som mer än annat skilde henne från den kom-
mande tiden.
4) Detta var den enttisiastiska religiositeten. Man stod
i lefvande direkt beröring med Jesus personligen och med hans
apostlar; den äkta muntliga traditionen om Jesus flöt ännu
frisk. Här behöfdes ingen religiös bundenhet, intet insnörande
genom former eller formler, intet kraf på likformighet. Allt
var entusiastiskt lefvande lif; Andens omedelbara inverkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
