Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Hj. Holmquist. Den efterapostoliska tiden (åren 70—140). En kyrkohistorisk skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN EFTERAPOSTOLISKA TIDEN 27
skänkte detta, och ur Andens gåfvor hämtade den urkristna
firoinheten sin näring. Enhvar kristen ägde Anden redan
genom dopet. Men Anden kunde ock på ett särskildt sätt
framträda i vissa karismata. Här kunde en väfvare uppstå
och tala med tungor; där kimde en obildad slaf utlägga Gamla
Testamentet; en resande handelsman vann på främmande ort
några personer till tron på Jesus och döpte dem så med ande-
gåfvans rätt i Jesus’ eller i den treenige Gudens namn, etc.
Martyrerna hörde till de mest framträdande af dessa karisma-
tiska personligheter och blefvo de, som längst bibehöllo sig i
k3n’kan. Martyrerna erhöllo också ofta den andegåfva, som
under urkristendomens tid var den viktigaste af alla entusia-
stiska yttringar, profetians gåfva. Profeterna voro mycket
talrikare än apostlsir och lärare. Profeten fick gudomlig inspira-
tion i drömmen, i exstatiskt tillstånd eller i ett tillstånd af
stegrad andUg lifaktighet. Den öfre världens stämmor talade
genom honom, outsägliga hemligheter hviskade han fram,
menighetens väg genom de mörka farorna utpekade han. Hvad
under dä, att den urkristna folkfromheten framför allt samlade
sig kring honom.
5) Ännu ett drag i den urkristna fromheten får icke
förbigås. £n stor del af de kristna hämtade sin andliga näring
ej blott frän karismata utan i väsentlig grad från sakramenten
med dessas mystik, bakom hvilken dolde sig deras reala gåfvor:
syndaförlåtelse, odödlighet. Mysteriefromheten var hela tidens
kännetecken, och i detta fall kunde de kristna ej stå helt
oberörda. De kristna sakramenten ha ock varit en mäktig
faktor i kristendomens segertåg öfver den af religionssyn-
kretism uppluckrade hedendomens mark.
I den ofvan skisserade urkristna fromheten framträdde
omkr. 140 en begynnande förändring, i) De apostoliska lär-
jungarna hade dä i stort sedt försvunnit; den lef vande tradi-
tionen om Jesus begynte vackla och blifva osäker. De karis-
matiska bärames antal minskades i samma mån. Tillförlitlig-
heten af profeternas verksamhet visade sig ej alltid tillräckligt
saker; man började söka efter garantier för äkta kristen pro-
fetia. 2) Den urkristna entusiasmens slappnande berodde ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
