Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - Grützmacher, Georg. Hieronymus, eine biographische Studie zur alten Kirchengeschichte. B I, II. Anm. af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 ORANSKXINOAR OCH ANMÄLNINGAR
öknen, är vedervärdig. — Af uppbyggligare art var den kom-
mentarverksamhet, som han äfven nu begynte (en kommentar
till Obadja). Den blef ett medel att återställa jämnvikten i
hans sinne.
Tyvärr framträdde under ökentiden hos Hieronj-mus
äfven en annan lidelse, som blef hans största; det var en äre-
lystnad af det sämre slag, som till oskiljaktig följeslagare ägde
en omättlig fåfänga. Hans hopp var att genom eremitlifvet
vinna rykte i världen liksom Antonius och Hilarion. När
berömmelsen lät vänta på sig, kunde han ej hålla sig stilla
utan kastade sig in i de dogmatiska strider, hvilka då upprörde
Antiokia. Här var den kyrkliga situationen mera komplicerad
än någonstädes eljes. Biskop Meletius, som intog en medlande
ställning, hade af kejsaren afsatts, och en sträng arian, Euzoius,
utnämts. Mellan dessa kämpades väldeligen, då den gammal-
nicaenska ifraren Lucifer af Calaris invigde en äkta homusian,
Paulinus, till Antiokias biskop och därigenom gjorde skismat
ohjälpligt. Athanasius och hela västerlandet trädde på Pau-
linus’ sida, under det att hela den ungortodoxa orienten med
Basilius den store i spetsen fasthöllo vid Meletius, som rätt-
mätig biskop. Till råga på allt hade den nu till kättare vordne
ApoUinaris fått ett an häng i Antiochia, som 376 valde egen
biskop, Vitalis, och ansåg honom vara den enda ortodoxa.
Striderna trängde ut till eremiterna i öknen. Med sin instinkt
om rätta vägen till ortodoxt anseende skref Hieronymus bref
på bref till romerske biskopen Damasus, utbad sig i de mest
krypande ordalag hans af görande och lofvade verka för hans
kandidat. Inom kort finna vi honom ock åter i Antiochia och
på Paulinus’ sida. Hans småaktiga fåfänga hade retat de andra
eremiterna på honom och gjort honom lifvet surt. Öknen,
som han förut prisat som ett paradis på jorden, lemnade han
med orden: »det är bättre att bo bland vilda djur än bland
sådana kristna». Kärleken till munkidealet för blef han dock
trogen.
1 Antiochia hade Meletius genom kejsar Gratians edikt
378 fått återvända, och han samlade de flesta ortodoxa kring
sig. Hieronymus lemnade staden och öfverflyttade till Kons-
tantinopel. Dit drogs han af ryktet om den berömde teologen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
