Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - Grützmacher, Georg. Hieronymus, eine biographische Studie zur alten Kirchengeschichte. B I, II. Anm. af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
redan före Hieronymus; det hade förts dit af Athanasius under
hans uppehåll där 341 — 343 och hade åtenipplifvats af biskop
Petrus af Alexandria, när han 373 kom till Rom, fördrifven
af arianerna. Bland männen fanns det ännu föga genklang.
men dess mer bland fruarna. För dessa blef HieronxTnus
med sin sinnligt färgade men vältaliga asketiska förkunnelse
den öfver allt omhuldade biktfadern. Den första af hans
vänninor, Marcella, af den stolta marcelliska släkten, lät sig ej
bländas af munken, drog nytta af hans exegetiska lärdom och
sporrade honom till nya studier, men lät sig ej ledas. Dess
mera makt fick han öfver Paula, äfven hon af gammal hög-
adel. Paula egde ej Marcellas exegetiska intresse, men var
en stark känslonatur, som hänfördes af Hieronymus’ sxnilstiga
aUegoriska utläggningar; hon måste af honom t. o. m. hindras
från alltför upprifvande askes. Lika stor makt fick Hierony-
mus öfver Paulas sköna dotter Eustochium, ännu ej 18 år
gammal. I en liten bok gaf han henne vägvisning till ett rätt
jungfruligt lif ; denna bok är ett lika klart vittnesbörd om hans
glänsande stilistiska talang som om hans tvifvelaktiga karaktär.
Det gröfsta smicker omväxlar med otroligt oblyga skildringar
af hans egna utsväfningar; systematiskt förg^iftas jungfruns
fantasi under manteln af den vältaligaste hyllning åt jungfru-
ligheten. Mycket ordande om sexuella förhållanden kan väl
skrifvas på den tidens föga pryda vana; men Hieronymus’
bref till Paula och Eustochium väckte dock äfven hans vänners
afsky. För öfrigt var verkligen jungfruligheten för honom
det högsta, det sanna evangeliet, tillvarons yttersta mål, fast
han aldrig kunde bekämpa sin egen natur. Hans ideal var
ej den öfverdrifna orientaliska askesen utan ett rent kontem-
plativt lif, förbundet med lärda arbeten. — Emellertid fanns
ännu en stark antimunkrörelse i västern, äfven i Rom. Be-
tecknande är, att Hieronymus* första litterära motståndare var
en lekman. Helvidius, så hette han, hade talangfullt förfäktat
det kristliga äktenskapets sedliga rätt, och Hieronymus’ polemik
mot honom gick i brist på sakliga argument in på de för-
hatliga förvrängningar, som sedan blef karaktäristikum för
hans polemiska författarskap. Striden rörde sig bl. a. om
jungfru Marias jung^ulighet efter Jesu födelse, och Hierony-
mus har genom sin skrift mot Helvidius mycket bidragit till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
