Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - Holm, Rurik. Joannes Elai Terserus. Biografisk studie. Anm. af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3o8 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
frigjord från tidens ortodoxa skolastik; han röjer en föga vanlig
förtrogenhet med historien äfvensom ansatser till själfständiga
kritiska omdömen. Här föres tanken osökt till, att hans lära-
res Calixtus största betydelse egentligen låg i hans historiska
verksamhet. Däremot spåras ej synkretismens dogmatiskt-
ireniska sträfvanden hos T. ; polemiken mot både katohker och
reformerta är liflig om än värdig. — Snart blef T. universi-
tetets rektor. Författarens teckning af hans stora arbete för
dettas höjande nödgas vi här af utrymmesskäl förbigå; blott
må nämnas, att en af arbetets förtjänster, som här särskildt
möter, är förmågan att genom små detaljskildringar gifva kon-
kret lif åt bakgrunden för de stora händelserna. Som ett litet
exempel på Terserus’ språkbegåfning kan nämnas, att han
under denna tid lärde sig finska och predikade på detta språk
i sitt prebende. Verksamheten i A bo försvårades så små-
ningom därigenom, att biskop Rothovius, »en prelat, som lärt
sina symbola af Luther men sin kyrkorätt af påfven», började
misstänka honom för »kalvinism». Terserus sökte komma åter
till Sverige. Härunder kom han att trots Rothovius* intriger
blifva Abo universitets representant vid riksdagen 1647.
Det var vid denna märkliga riksdag, som striden utbröt,
om konkordieformeln skulle gälla som svenska kyrkans bekän-
nelseskrift. Terserus’ ställning var, att formeln icke ännu var
antagen som symbolum, och att, om ett sådant antagande
skulle ske, detta endast tillkomme ett nationalkoncilium af
både präster och lekmän med regeringens samtycke. T. dolde
för öfrigt icke, att han ansåg formeln olämplig äfven som ett
blifvande symbolum, på den grund, att den blott skulle öka
det onyttiga teologkäbblet. Man märker tvänne intressen hos
T.: I) att häfda lekmannaelementets plats i svenska kyrkans
ledning 2) att hindra allt för snäft åtdragna renlärighetsband.
Vid denna riksdag kom han sålunda att tillfälligtvis samarbeta
med Johannes Matthiae; eljes voro de två männen vidt skiljda
till sin politiska åskådning och äfven olika i sin teologiska
ståndpunkt. Matthiaes begynnande dogmatiskt-ireniska synkre-
tism egde icke Terserus. Det var hans historiska sinne liksom
hans blick för den svenska nationalkyrkans idé, som bestämde
hans handlingssätt. Också reagerade han mot de svenska teolo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
