Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herman Lundström. Betydelsen af Luthers ord om ett svar »utan horn eller tänder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUTHER I WORMS 1 89
vara ett felslut. ^ Det utgör ju tvärtom formen för den indi-
rekta bevisningen; »och då skiljelemmarne eller de möjliga
kofisequettserna vända sig likasom »horn» mot den förutsatta
satsen, som skall vederläggas^ -och genom deras vederläggande,
såsom dess följder, äfven satsen själf, såsom dess grund, ve-
derlägges eller likasom omkullstötes, så har man kallat denna
slutledning ett Hornslut, som får namn af dilemma (=/z7ahor-
nadt), trilemma (=/r<?hornadt), tetralemma (=^rhornadt) och
polylemma (=w«^«^hornadt), allt eftersom skiljelemmarne i öf-
versatsen åro två, tre, fyra eller flere.» ^ Det synes mig där-
för närmast att antaga, det Eck méd sin önskan om ett obe-
homadt svar afsedt att undanbedja sig eller kanske rättare*
kejsaren en invecklad (indirekt hypiotetisk-disjunktiv) bevis-’
föring. Sammanställda med »non ambigue» synas orden
»non cornute» åsyfta — såsom Luther åter gif ver det —
responsus simplex, d. v. s. ett enkelt svar, utan sofisteri,
invecklad bevisföring eller baktanke.
I hvarje fall förde Ecks uttryck lätt tanken till de aka-
demiska katederhjältarnes ’ordstrider och dieJektiska spets-
fundigheter.
Men kräfde Eck ett otvetydigt svar, så återstår att för-
klara Luthers egendomliga tillägg: neque dentatum. Hvad
menas med ett otandadt svar? Här hjälpa oss tydligen icke
längre de gamla logiska termerna.
Om en talare, som replikerar en annan, brukar en bild,
som hans motståndåre användt och tillfogar en annan, så lig-
ger det ju närmast till hands att antaga, det han fasthåller
den först nämnda bilden i samma mening, som den talare, mot
hvilken han vänder sig, och blott ytterligare utför den genom
den tillfogade bilden. Men det kan också hända, att genmä-
laren använder den framkastade bilden i en helt annan mening
* »Der syllogismus cornutus {xegaTlvrjg) isl der albeme Vexierschluss
von der Form: *was man nicht verloren hat, das hat man noch, HOmer hast du
oicht verloren, also hast du i^och Hörner.’» Men öfversatsen i ett hornslut behöf-
ver icke vara falsk och bör dessutom utgöras af ett hypotetiskt-disjunktivt .
omdöme.
’ F. G. Afzeuus. Lärobok i logiken. 6:te uppl. Ups. 1859.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
