Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Hallenberg. Den skånska kommissionen 1669—1670 och de skånska landskapens kyrkliga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÄNKS KYRKLIGA INFÖRLIFVANDE MED SVERIGE 217
Så var förhållandet äfven i Danmark. Såväl under 1500-talet
som i början af 1600-talet hade där visserligen förordningar
utfärdats, h vilka afsågo att skydda gudstjänsten för dess van-
helgande genom denna last. Den präst, som var så beskänkt,
att han icke kunde förrätta sitt ämbete utan förargelse, skulle
utan vidare dömas förlustig sitt kall. ^ Såväl köpande som säl-
jande af rusdrycker under gudstjänsten var belagdt med straff’,
och magistraten i städerna ålades att tillse, att det icke förekom
»Svaeren, Banden og Helligbrode med Arbeyden under
Praediken, saa og at Viin, Braendeviin eller anden Drik ey til-
staBdes at udtappes, for Hoymessen er ad Ende».
Att förhållandena i detta fall ännu voro desamma, visar re-
dan instruktionen för kommissionen. Denna ålades att arbeta för
det »själf villiga» krögeriets afskafifande, som förrättades i nästan
hvarje by på landet, i synnerhet vid tingsställen, mot gällande
lag, hvarigenom allmogen föranleddes till stor lättja och dagli-
gen till »deras ägendomsförminskelse». Att svartmålningen i in-
struktionen var sann, fick kommissionen erfara. De ofvan an-
förda klagomålen från Bleking gällde äfven dryckenskapslasten.
Det var i synnerhet dess föröfvande under gudstjänsten, som
väckte mycken anstöt, och som man begärde måtte stäfjas. ^
Kyrkotukten kunde icke få bukt med alla missförhållandena.
De straff, som kyrkolagen stadgade, vägrade de skyldige att
underkasta sig. Förmaningar hjälpte icke, och bannlysningen^
som var det kraftigaste medlet, var alltför besvärlig för den
långvariga procedurens skull. Besvärlig var också denna pro-
cedur. Det var en förordning af år 1629, som innehöll be-
stämmelser om densamma *, och enligt denna förordning skulle
den felande först varnas enskildt och, om detta ej hjälpte, in-
stämmas för församlingsrådet. Därefter skulle han kunna ute-
stängas från nattvarden, lysas i kyrkans bann, från hvilket
han skulle kunna lösas, först när han stått uppenbar skrift.
Om detta ej skett inom ett år, skulle han stämmas inför lande-
mötet och öfverlämnas till den världsliga makten för att för-
* Krist. lV:s recess 1643, Cap. I, § 2?. Rokuam, III, 293.
’ RoRDAM, I, 321, 552, III, 102, 293.
« K. Pr. «/io 1669.
* RORDAM, III, 140 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
