Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Hallenberg. Den skånska kommissionen 1669—1670 och de skånska landskapens kyrkliga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÅNES KYRKLIGA INFÖRLIFVANDE MED SVERIGE 227
att allmogen icke var Sveriges krona väl bevågen. Han
ansåg sig därför böra se till, att den icke fick sådana präster,
som kunde samarbeta med den mot regeringen. Det vore
visserligen en afvikelse firån kyrkolagens bestämmelse men
vore dock nödvändig af nämnda skäl. Samma förklaring af-
gaf biskop Winstrup öfver sitt förfarande vid besättande af
Kärrstorps kall. ^ Dessa klagomål öfver Winstrups förfarande
upptogos i en generalguvernörens skrifvelse till regeringen. ^
Hvad den världsliga myndighetens inflytande på kyrko-
väsendet beträffar, gällde detta icke blott befordringsväsendet
genom dess rätt att utfärda stadfästelsebref åt den af sockne-
männen valde och af biskopen examinerade prästen. Mycket
betydelsefull var också länsmannens rätt att presidera vid de år-
liga landemötena och att tillsamman med biskopen utöfva en
väsentlig del af den kyrkliga domsrätten. Anledningen, hvar-
för i 1539 års kyrkoordning den världsliga myndigheten fått
rätt till ett så stort inflytande på kyrkoväsendet, var den, att
man fruktade, det superintendenterna i annat fall icke skulle
haf va kunnat göra sin myndighet gällande. ^ Att regeringen ge-
nom denna sin myndighet på det kyrkliga området också ville få
en hämsko på biskoparna, hålla dem »med betsel och uti tvång»,
såsom Knut Hahn trodde, är ej heller otroligt.* Den katolska
tidens biskopar hade ju genom sin stora maktbefogenhet ofta
vållat statsstyrelsen stora svårigheter; särskildt biskoparne un-
der reformationens genombrottstid hade som bekant hårdnac-
kadt motarbetat de reformatoriska sträfvandena.
Att den världsliga myndigheten utöfvade inflytande på
kyrko väsendet var ju visserligen i öfverensstämmelse med re-
formationstidens åskådningssätt och motsades icke heller af
kyrkans män. Men frågan är, om man icke i Danmark gick
för långt i detta hänseende. Lika godt och välsignelsebring-
’ FABRICIUS, II, 122.
’ ’% 1666. Rationes mot biskopen.
■ Det heter i det första utkastet till kyrkoordningen : *fffther thii superin-
tendenUme ikke faa (sunderlig saadane tingestte saa fornyes) thend tiillborlig agtk
och mynddighedt hoess faalckett^ thaa sfuness thet raadeligt^ at Konninglig m:t
gaaffue sine leensmendt befalUng» etc. Thulin, Samling af Urkunder rörande
Patronatsrättigheterna i Skåne, s. 16.
* Knut Hahn till Erik Lindsköld ^Vn 1684.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
