Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herman Lundström. Anteckningar om en märklig folkpredikant och »vetenskapsman» från Linnés dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MÄRKLIG FOLKPREDIKANT M. H. FRÅN LINNÉS DAQAR 237
icke detta en djäfvulens snara, hvaruti de obotfärdiga fångna
hållas efter hans vilja, och är denna deras visdom icke ofvan
efter kommen, utan är jordisk, mänsklig, djäfvulsk. Så talar
Paulus och Jakob. Så har Luther och andra Guds männer
och vänner talat. Sä talar, strider ock jag emot den djäfvulska
tanken hos mig ^ och hos andra, som djäfvulen dageligen och
idkeligen predikar, nu besynnerligen i sin bittra vrede, efter
han icke lång tid hafver. Är i denna läran något galet, så är
jag sakfälter. Eljest står jag igenom Guds nåd fast som berg t.
För det fjärde anklagades Westbeck för att hafva miss-
tydt den johanneiska utsagan om dem, som äro fbdda af Gud,
att >de synda intet» och »tagit det helt simpliciter». »Men
— svarar den anklagade — min goda herr komminister näm-
ner icke ett ord om det språket, som jag strax därpå hade
fram och allra mest utförde såsom förklaring öfver det förra.
Herr komministern såg väl, att om det språket komme i hans
skrift, så skulle det göra hans sak om intet. Så hette det då
och så heter det ännu: icke att jag alla redo fullkommen är,
men jag far fast där efter; jag sträcker mig efter, jagar efter.
Härvid sade jag så: Var intet Paulus fullkommen, huru skulle
vi vara fullkomne? Men si här ha vi likväl ett lefvande
mönster och föreskrift, huru vi sku vara beskaffade och känna
oss igen, att vi stå i nya födelsens nåd. Si på Paulus, huru
han ligger till, jagar, kämpar, sträcker sig efter och är så ange-
lägen i den saken, att han glömmer bort det till rygga är.
Kära vänner! Efter vi se, huru folket nästan öfver allt hand-
terar denna sysslan såsom alldeles onödig, så låtom oss då
därför bli därutinnan högst angelägne och sorgfäUige. Gifven ’
Eder ro hvarken natt eller dag, innan I fån igen dessa känne-
tecken, som Paulus hade och Guds och Kristi anda allestädes
så högeligen yrka. Si, så lydde mina ord af det språket och
äfven så är ännu min tro och lära i det stycket, och jag vet
genomväl, att jag aldrig kan för mycket drifva den saken,
efter djäfvulen Ugger mig ^ emot och predikar dagligen bara
tredska och ljumhet i människiornas hjärtan, och jag själf hos
mig själf har mycken strid mot sömnens anda i detta stycket.»
* Hdskr.: meg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
