Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herman Lundström. Anteckningar om en märklig folkpredikant och »vetenskapsman» från Linnés dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 H. LUNDSTRÖM
att intet min tanke var min Guds tanke, min vilje, icke hans
vilje; men nu är jag nöjd med Hans nådiga välbehag och
förtror mig i hans sköte». Kort efter denna, trots sin svul-
stighet eller åtminstone naiva bredd, säkerligen uppriktiga själf-
bekännelse kommer predikanten in på samma föreställningsled,
som vi erinra oss från Västerås-predikan. Icke har han gått
> obuden hit». »Därför — tillägger han — vet jag ock, att
jag icke skall gå otackad härifrån». Äfven om han från de
»ill viljandes» sida skulle få endast »skam till tack», så vore Gud
hans arf och ganska stora lön. H varpå han fortsätter: »Nådige
Gud! Af dig är jag dragen. Själf har jag intet löpt och
rännt hit. Intet har jag trängt mig hit, intet tiggft, intet köpt
och mutat, intet friat mig hit. Därför står jag så mycket friare
på min vakt, sedan jag intet stulit mig fram genom de falska
lönn- och bak-portar, där djäfvulen hafver nyckelen till och
släpper in så många jumma och Ijumska hundar. Nej, min
Gud! Själfver Du, Du själf har dragit mig, dragit mig af nåd.
Jag har följt af kärlek. Intet har jag följt dig hit för ro skull,
ty jag kan understa, att det icke lärer bli särdeles roligt här...
icke heller har jag följt Dig hit för slem vinning skull, ty
efter människoutsikt tyckes min jordiska båtnad här icke syn-
nerligen växa . . . Intet har jag följt Dig hit för högre stånd
och ära skull, .icke för bättre rekommendation skull; ty det
hade jag efter människoräkning snarare vid mitt förra att för-
vänta än här. Men, min Gud, jag har följt Dig hit för Din
skull och för de själars skull, som mig hafva åstundat...»
Enligt vår uppfattning har Westbeck allt för utförligt
utvecklat nu afhandlade sida af sitt ämne, men vilja vi vara
rättvisa, måste vi tillägga, att han ännu mycket utförligare
utlägger också syftet därmed, att han »låtit sig draga», näm-
ligen: att — som han säger — »jag ock skall draga Er till
Honom». »Så är jag då i Herrans namn — heter det bl. a.
i denna afdelning — hit dragen, intet för ro skull, att jag skall
roa mig med dig, du gudlösa och onda människa och göra
mig delaktig uti dina synder.» »Intet att jag skall vara en
mjuker smiler hos dig, du stolta och högmodiga Anda» o. s. v.
»Jag är dragen och hit kommen till dig, du säkra ande
och trolösa framhärdande syndare, intet allenast att jag här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
