Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herman Lundström. Anteckningar om en märklig folkpredikant och »vetenskapsman» från Linnés dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 H. LUNDSTRÖM
med en from och redlig man, så älska vi honom, efter det vi
känna honom. Men ju längre vi med honom umgå och ju
mera vi få känna många dygder, i hög grad, hos honom, ju
mera blir vårt hjärta honom, tillbundet och ju högre äkka vi
honom. Förer dig en man i ett slått eller präktigt hus och
byggnad och han stannar med dig uti första gemaket en lång
stund, där ledsnar du, vare hur präktigt det vill. Men om
han allt fort förer dig från det ena rummet till ett annat, som
alltid är ju präktigare och med flere rariteter uppfyldt, så
kan du med förundran gå där hela dagen, glömmer bort maten
och nästan att gå dädan. Uti osägelig hög grad måtte där
så stå till i de saligas himmel.»
Ej alltid lyckas predikanten så väl, som de nu anförda
citaten kunde ge vid handen. Mångordigheten blir ofta tröt-
tande, beskrifningen så detaljerad, att intet eller åtminstone
ytterst htet lämnas öfver åt åhörarens fantasi att utfylla. Detta
är för öfrigt ett drag, hvilket som bekant möter äfven i senare
tiders s. k. folkpredikan. Månne ej just denna omständighet
utgör en af de viktigaste förklaringsgrunderna därtill, att den
bildade åhöraren ofta finner den s. k. kolportörspredikan platt
och trivial, trots det religiösa och sedliga allvar, som kan upp-
bära äfven en sådan. Från det öf versvinneliga nedsjunker West-
beck understundom ohjälpligt i det platta och osmakliga för
att icke säga sliskiga. Eller hvad säges, om följande utlägg-
ning af orden: lyag vill mätt varda*. »Mätt heter människian
intet just då, när magen är full och orkar ej mera taga emot,
utan mätt och rätt förnöjd är en människa, då hon fått fullt
foder och spis för alla sina begärelser och stillat sin appetit,
hvilket aldrig låter sig göra här, ty de säga aldrig det år
nog, men där, som glädje är tillfylles och ett lustigt väsende
på Guds högra hand evinnerligt, där blir David mätt. När
han hungriger vaknsir, står bordet dukadt för honom, för
bruden Jesu käresta. Där blir ett Ijuft gästabud för utsvultna
och uthungrade tiggare, som mästadels här i kapp med hun-
darna legat huka på golfvet och slekt med all begärlighet och
fägnad de nådesmulor, som fallit af deras himmelska Faders
bord. Det blir roligt att se i Herrans rolighet, när de här
allihop i så stor skock och hop komma tågandes, intet i sletna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
