Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herman Lundström. Anteckningar om en märklig folkpredikant och »vetenskapsman» från Linnés dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Etf MÄBKLie >OLEPREDIKA^^T M. M. FrIn LINNÉS DAGAR 255
kläder som Gibeonitema, intet i slarfviga kläder som Lazarus^
utan alla klädde med härlighetens siden, krönte med kronor.
Det blir roligt att se, huru alla dessa sättias till bords, få obe-
mängdt vin, att se med hvad brinnande appetit de äta, att se
huru brudgumihen med egna värdaste händer dem matar och
mättar, att höra en Ijuflig klaitg af ängla sång, som höres, att
tiden ej blifver lång för glädje. Det blir visserliga roligt att
både se och höra. Väl är den, som där får vara deltagare
uti den söta harpolek, klang, ton och sång, som ingen kan
lära eller höra, utan de, som äro köpte af jordene. Det blir
roligt att vara med, att se och höra, ännu roligare blir det
att få smaka. Men allerroligast[I] att bli mättad af detta väl-
signade Guds husets allerrikesta håfvor och rätter. Då, just
då skall du få se din lust och utbrista eller utflyta och ditt
Jgärta förundra och utvidga sig, Es. 60: 5.»
Inom vissa kretsar gick och gällde antagligen denna
predikostil, som icke ens i våra dagar torde vara helt utdöd,
för just det rätta »Kanaans tungomåli. Till ett sådant skat-
tande åt en förskämd andlig smak gör sig dock Westbeck
jämförelsevis sällan skyldig. Vid sidan af sådana utgjutelser,.
som den nyss anförda möta verkligt förträffliga icke blott
enskilda uttryck utan genomförda homiletiska grepp. Man
öfverser ock lätt med öfverdrifterna, upprepningarna och för-
löpningarna, då man märker slagen cif ett hjärta, som brin-
nande klappa^ för sina åhörares eviga och timliga väl.
Ett drag, som visserligen ej framträder så ofta, men där-
emot synnerligen tydligt i Westbecks tillgängliga predikningar,
är hans natursinne eller kärlek till Guds uppenbarelse i naturen.
Såsom Linné önskar äfven han på sitt vis »koxa in i Guds
hemliga rådkammare i. »Här i tiden — säger han på ett
ställe ^ — se vi Gud i kreaturen så Ijufligen, så att himlarna
förtälja Guds ära och fästet förkunnar hans händers verk, så
härligen, att ock hjärtat kan väckas till det eviga väsendets lof
och beröm, ty man hörer foglar sjunga med många hända ljud,
skall intet då vår tunga lofsäga Herran Gud? Det är intet
grässtrå, intet löfblad, intet barr på barrskogen, ingen fluga
eller minsta mygg och kräk, hvaruti vi icke klarUgen blifva
varse den f romme Mästarens stora mästerstycke.»
* Första samlingen . . . predikningar s. 51.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
