Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Schartau — ett hundrafemtioårsminne af P. Rydholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENKIK SCHARTAU IX
öfver skriften och med förkåU-lek rörde sig på de mera mat-
nyttiga områdena.
Inför dessa riktningar i tidens andelif gällde det för en
präst att intaga sin ställning. Hvilken ställning intog Schartau?
Kändt är ej minst af hans egen mer än en gång upp-
repade bekännelse, att han en gång var fången i herrnhutismen.
Men frågan är, om han var det från början. Vanligtvis upp-
gifves, att det var under sin vistelse som informator i Göte-
borg eller dess grannskap, som han fick smak för den herrn-
hutiska kristendomen. Att han i Göteborg gjorde dess be-
kantskap, är både möjligt och sannolikt. Att han därjämte
äfven fick smak därför, så att han, redan innan han blef präst,
var herrnhutiskt sinnad, är mindre troligt. Det synes ha ett
stöd i hans uppgift: »Vid pass tre år förr än jag blef präst,
blef jag väckt ur säkerhetens dvala och hulpen till rätta» Då
var läran hos mig ren, men vid pass två år därefter fattade
jag smak för den herrnhutiska lärdomen . . . Vid pass sex
år därefter halp Herren mig ut från villfarelsens dimma.»
Schartau skulle således ha blifvit omvänd i början af 1778,
och fått smak för herrnhutismen i början af 1780. Men det
var mer än sex år därifrån till juli 1787. Sannolikt är, att
ordet >därefter> på båda ställena syftar på prästvigningen.
Sådant an ty des af orden »då var läran hos mig ren», hvilket
mer passar att säga om en präst än om en magister på kon-
dition. Dessutom antyda de predikningar, vi ha kvar från
hans första prästår, ingen herrnhutism. De äro renläriga med
ett starkt släkttycke af Norborg. Således skulle det sannolikt
ha varit under senare delen af hans vistelse i Ryssby eller
sedan han kommit till Söfde, som han blef fången i herrn-
hutismen. Dock var han aldrig inskrifven i någon brödra-
societet.
Att Schartau i längden skulle finna sig till rätta i denna
kristendomsform var redan af psykologiska skäl omöjligt
Schartau var af naturen en förståndets och den logiska reflek-
tionens man. Det torde ha kostat honom rätt mycket be-
kymmer, om han, såsom vi kunna ana, hade svårt att komma
in i och försjunka i känslosam Kristusåskådning, så sbm det
skulle vara. Af denna sin naturliga läggning hade han säkert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
