Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar och smärre afhandlingar - J. Rosengren. Några kyrkliga och pedagogiska reformtankar från slutet af 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOSEF ROSENGREN
äro det Att utreda detta torde af fördomen och ett blindt nit
för plägseder, som af gammal häfd äro heliga, anses för gudiöst
och en straffbar förmätenhet en föraktlig tadelsjuka. — 3fen
sanningen är öfver fördomen, och om dess enfald gäckas af makt-
språkets myndiga ton, har den icke desto mindre sitt värde, fast
dess förtjänst därigenom iindangömraes. Det är en ofelbar san-
ning, att fattigdomen i och för sig själf ej har nägon förtjänst
till befordran, ehuru det är medborgares skyldighet att upphjälpa
den usle ur nöd, att han må blifva nyttig för staten.
Det är ock en saning, att fattigdomen och ämbetsmanna-
värdigheten allt för ofta stå tillsamman; och om detta är en olä-
genhet, som inom den respektabla ämbetsmannakorpsen har så
många öfverklagade obehagliga följder, så tyckes den principen,
att genom stipendier bereda den medellösa delen af allmänhetens
ungdom till tjänstemän, vara äfvenså skadlig för det allmänna
som den okunnighet och oskicklighet, som genom ett vårdslösadt
och förvändt uppfostringssätt hos de förnämas och förmögnares
söner förorsakas. Också är det en sanning, att de närande
lemmars antal i ett samhälle aldrig är för stort och icke nog kan
förökas samt att denna mängd extra-tjänstemän, vikarier, speku-
lanter, klienter och småherrar, hvilken lik en syndaflod öfver-
svämmar alla stater, icke nog kan förminskas. —
Om det då är en skyldighet att befrämja de förras trefnad
och anseende, kan denna plikt icke förenas med alla de betydliga
uppmuntringar och den förmånsrätt, man gifver dessa senare.
Bondens och handtverkarens son, som lämnar plogen eller verk-
staden att ingå i skolan, blifver i och med detsamma en tärande
lem i samhället, som lik vattubien af andras svett skall suga sitt
uppehälle. Af 1,000 exempel kan väl ett och annat bevisa, att
han varit sin befordran värdig och att han med ypperliga fäder-
neslandet bevista tjänster återbetalt sin skuld till det allmänna för
uppfostran och utkomst, men dessa få undantag kullkasta på intet
s&tt de anförda grundsatser.
Såsom följd häraf vågar jag likväl icke yrka, att dessa be-
neficier, som årligen i skolorna utdelas, äro i och för sig själf
skadliga; jag vill tvärtom påstå, att de både äro nyttiga och oum-
gängliga, om de distribuerades till sitt rätta ändamål, som egent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
