Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - Scholz, R. Die Publizistik zur Zeit Philipps des Schönen und Bonifaz VIII. Anm. af E. Falk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eRANSKNINeAR OCH ANUÄLNINOAB 367
Aegidius betraktar kristenheten såsom ett äfven i det
yttre enhetligt samhåUe med en af Gud insatt styrelse. All
makt på jorden härstammar sålunda från Gud Men på jor-
den finnes två olika slags makt. Människan är ett dubbel-
väsen, bestående af kropp och själ, med behof af dubbel nä-
ring, kroppslig och andlig. Hon behöfver därfOr dubbel led-
ning genom en världslig och en andlig makt, båda insatta af
Gud (staten och kjn-kan) Men dessa båda makter äro ej
jämnställda. Liksom kroppen lyder själen, måste den världs-
liga makten lyda den andliga; den är till endast för dennas
tjänst. Den andliga makten har äfven ett högre ursprung,
ty den ensam är direkt insatt af Gud; den världsliga makten
är däremot af Gud insatt genom den andliga maktens för-
medling.
Under Gamla testamentets tid voro understundom båda
makterna förenade hos en person. Men det passade ej för
prästadömets höga värdighet att direkt utöfva all makt, den
borde ej förnedras genom t. ex. utförandet af blodsdomar eller
småaktiga världsliga tvister. Därför är det för k3rrkan nyttigt,
^tt en världsUg makt finnes under dess öfverhöghet Påfven
hade visserligen både det andliga och det världsliga svärdet,
det världsliga dock ej till eget bruk utan till den världsliga
maktens begagnande efter påfvens vink (ej ad usum utan ad
nutum). Resultatet af detta resonnemang kan ej bli annat
iln k3/Tkans absoluta välde äfven öfver den världsliga makten.
Inom kjn-kan åter är påfven enväldig; han har pleniiudo
potestatis. Han är källan till all lag, men står själf öfver la-
gen; han dömer allt, men dömes ej själf af någon. Hans
ämbete höjer honom öfver alla och gör honom fullkomlig;
äfven personligen är han ren och ofelbar.
Påfvens absoluta makt framträder särskildt i två afseen-
den, i fråga om egendomsrätten och jurisdiktionen.
All egendom, säger Aegidus, får människan af Gud ge-
nom kyrkans bemedling;^ k3rrkan genom påfven har sålunda
högsta rätten till all egendom. Endast de troende hafva verk-
lig besittningsrätt, och denna förverkas genom synden. Genom
’ / de regimine principum framställer Aegidhis en alldeles motsatt upp-
fattning om egendomsrättens uppkomst genom kontrakt mellan människorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
