Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - Scholz, R. Die Publizistik zur Zeit Philipps des Schönen und Bonifaz VIII. Anm. af E. Falk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 0RÅN8KNIKGAR OCH ANMÄLSaNGAR
bannlysning kan kyrkan beröfva någon hans egendom och i
allmänhet göra honom rättslös. Aegidius erkänner visserligen,
att privetegendom måste finnas, men han uppfattar den såsom
en kyrkans gåfva. Lekmännen äro att betrakta såsom kyr-
kans underhafvande, och alla skola betala k3rrkan skatt. Staten
å andra sidan kan naturligtvis ej lägga skatt på k3rrkogodsen.
Äfven i fråga om jurisdiktionen kommer ^gridius till
liknande resultat. Öfverhufvud kan rättvisa finnas, endast där
den sanna kristna tron vårdas. Härtill behöfves kyrkans och
påfvens medverkan, då människan af naturen är fördärfvad. De
världsliga lagarne kunna ej vara goda och giltiga, om de ej
bekräftas af kyrkan. Lagstiftning och utläggning af lagen
kommer sålunda att höra under den andliga makten.
Kyrkan har sålunda oinskränkt jurisdiktion, men af
lämplighetshänsyn utöfvar hon den ej alltid, utan lämnar de
världsliga målen åt den världsliga jurisdiktionen. Skenbart
uppställer Aegidius en gräns mellan andlig och världslig doms-
rätt, men han bryter själf ned den. I somliga världsliga mål,
säger han, finnes hos endera parten en synd eller skuld (brott
mot friden, löftesbrott e. d.) och då faller målet under k)rrkans
domvärjo (^ratione peccati*). Men då en sådan skuld borde
kunna uppletas i hvarje tvistemål, blir det faktiskt ej någon
gräns för kyrkans inblandning äfven i den världsliga doms-
rätten. Kyrkans dom åter fäUes i sista hand af påfven. Att
andliga under inga förhållanden få dragas inför världslig dom-
stol, säger sig själf.
Aegidius framträder sålunda såsom en utpräglad för-
kämpe för den teokratiska uppfattningen om kyrkans herra-
välde öfver staten och påfvens maktfullkomlighet inom kyr-
kan. Hans lära öfverensstämmer med Bonifacius VHIrs. Det
finnes stor likhet mellan skriften de ecclesiastica potesiate och
bullan unam sanctam, och Scholz anser det troligt, att Aegi-
dius skrift varit en källa vid affattningen af denna bulla, där
de påfliga anspråken framträda med större öfvermod än i
någon annan skrift.
Dock framträder hos Aegidius en annan tankeriktning
än den teokratiska; äfven han stod i någon mån under in-
flytande af nya idéer, som allt mer bröto sig fram. Studiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
