Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - S. Bring. Fördraget i Altranstädt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRDEAGET I ALTRANSTÄDT
3
bevaka gränserna. Med möda kunde Schulenburg, den sedan i
kriget mot turkarne så berömde fältherren i venetiansk tjänst,
samla de spridda skarorna och föra dem undan genom
Thüringen mot Rhen. Efter några dagars förhandlingar fanns intet
annat val än att ingå på segerherrens villkor.
Freden i Altranstädt den 24 september (nya stilen) gaf
bland andra bestämmelser Karl XII rätt att i Sachsen få »läggia
sit krigsfolk i winterqwarter.» Och en längre tids kvarstannande
där — det blef längre än hvad fredsinstrumentet afsett — var
också nödvändigt för att låta hären hvila ut efter strapatserna
under de senaste sträckmarscherna öfver Polens slätter och
förstärka den genom värfningar för det stundande fälttåget mot
Ryssland. Vidare sökte August i det längsta att undandraga
sig uppfyllandet af alla fredsvillkoren, och det var endast trycket
af den svenska härens närvaro, som förmådde honom att rätta
sig efter Karl XII:s bestämda fordran.
Till dessa båda skäl kan läggas ett par andra. Det kan
vara möjligt — det antydes redan här — att Karl XII från
början haft för afsikt att hjälpa de förtryckta protestanterna i
Schlesien, men huru och på hvad sätt, det fick framtiden
utvisa. Med bestämdhet torde däremot kunna påstås, att liksom
infallet i Sachsen närmast hade till uppgift att tvinga August
att nedlägga sin polska konungakrona, så afsåg Karl XII:s
kvar-blifvande där, som han själf uttrycker det, »att igenstoppa
ådran och springekällan, hvarutur så stor olägenhet oss såväl som
det gemena bästa har tillflutit.» Han ville med andra ord göra
det så svårt som möjligt för August att resa sig i ryggen på
den svenska hären, när den gick mot Ryssland. Därför ville
Karl XII ej medgifva någon nämnvärd lindring i de hårda
kontributioner, som invånarna — äfven det eljest skattefria
ridderskapet — måste betala till den svenska hären, som förlagts rundt
om i landet. Därför tåldes ej heller någon godtycklig
plundring eller utpressning, emedan en systematisk beskattning kunde
gifva mera och i längden verka mera förlamande. Sådan var
den tidens krigföring, att ett ockuperadt land, som ej kunde
direkt användas som operationsbas, utsögs så, att det ej heller
skulle komma motståndaren till godo. Och Sachsen blef
verkligen så medtaget särskildt i ekonomiskt afseende, att det först
så sent som 1720 efter några goda skördar åter kom i sitt gamla
välstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
