Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - S. Bring. Fördraget i Altranstädt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
SAMUEL BRING
Det var en lysande och inflytelserik ställning Karl XII
intog under första delen af året 1707, där han med sin segerrika
här stod midt i hjärtat af Tyskland. För några månader
flyttades brännpunkten i dåtidens invecklade diplomati från Haag,
där trådarna eljest löpte samman, till Leipzig och knötos kring
den svenske konungen och hans afsikter. Det lider intet
tvifvel, att Karl XII, om han velat, då kunnat uppträda som
skiljedomare i striden mellan de allierade och Ludvig XIV och likaså,
att om Karl XII förenat sig med endera, dessa afgjordt fått
öfvervikten och kunnat föreskrifva den andra parten
fredsvillkoren. Ty genom nederlagen vid Ramillies och Turin, Karl III:s
temporära framgångar i Spanien och förlusten af Flandern, Bajern
och Italien hade Ludvig XIV:s maktställning blifvit så
försvagad, att han såg sina härar nödgade att endast hålla sig på
defensiven, och han hade till och med gjort hemliga anbud om
fred, som dock ej kunde antagas. För de allierade, som under
sådana förhållanden trodde sig snart kunna tvinga Frankrike
att antaga de principer för en förlikning, de uppställt, blef och
var vistelsen i Sachsen en ständig källa till stora farhågor. Med
bäfvan väntade de, att de smärre tyska riksstånden skulle
hem-kalla sina i sjömakternas tjänst stående trupper för att skydda
egna intressen. Om Ludvig XIV:s bemödanden att vinna Karl
XII för en fredsmedling fört till önskadt resultat, riskerade de
allierade genom en vägran att få honom till fiende och
under-läto därför allt, som på något sätt kunde stöta honom eller
väcka hans misstroende. Eller om han afslöt ett förbund med
Frankrike och förenade sina segervana trupper med den
franska Rhen-arméen? Då var kejsaren förlorad, som intet
motstånd kunde göra, då hans bästa trupper voro sysselsatta med
Italiens eröfring eller i Ungarn. Men något sådant ingick ej i
Karl XII:s planer: han lät ej locka sig af de glänsande utsikter
Ludvig XIV:s erbjudanden inneburo eller öfvertala sig af de mot
Frankrike vänligt sinnade statsmännen i sin omgifning. Eller
om han ingrep till förmån för de i akt förklarade kurfurstarna
af Bajern och Köln, mot hvilkas afsättning utan furstekollegiets
hörande den svenske gesandten i Regensburg inlagt skarpa
protester ? Eller om han lyssnade till de ungerska
insurgenternas agenter, som vid alla hof sökte vinna gehör för sina
planer och intressen? Allt detta kunde vara sannolikheter, som
de allierade måste räkna med som möjligheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
