Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - O. Theding. M. Luthers lilla katekes i dess tidigaste svenska dräkt - IV. Den svenska katekesöfversättningens sammansättningsleder, ordningsföljd och text i öfverensstämmelse med 1531 års Schirlentzska upplaga, men äfven med ett sydtyskt tryck från år 1545
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M. LUTHERS LILLA KATEKES
I0()
Sons och thens helghe Andes, Amen. Gackj fridh.»
Öfversättningen visar den gestaltning, som skriftermålsafdelning fått i de
tyska upplagorna från och med 1531; sedan dess förekommer
ej den äldre formen i någon upplaga. Vår öfversättare måste
således — såsom ock Bang anför — haft framför sig ett tyskt
tryck från 1531 eller senare.
Såsom ett tidsmärke framåt har påpekats af Bang den
ordalydelse, som det andra budet har hos öfversättaren. Under
Luthers tid bibehåller detta bud sin ursprungliga form utan vår
nuvarande hotelse. Först de närmaste åren efter hans död
kommer denna in, så att den efter 1550 är allmän regel (Bang a. a.
I, sid. 36). Ären 1531 och Luthers död bilda således
ytterpunkterna i den tidrymd, inom hvilken den upplaga, som tjänat
såsom original till öfversättningen, är att söka. I det föregående
har därför vår undersökning om de tyska upplagorna begränsats
till upplagorna under Luthers lifstid.
Öfversättaren har ej ansett sig behöfva öfverflytta
originalets Traubüchlein och Taufbüchlein till vårt språk, troligen
emedan redan tidigt förefanns Olaus Petri’ handbok, som väl ansetts
göra till fyllest för svenska kyrkan härutinnan. De olika tyska
läsarterna i dessa båda afdelningar måste således lämnas här ur
räkningen. Vid en öfversättning bortfalla också en del
textkritiska ojämnheter i syntaktiskt hänseende, språkform och
ordställning, hvilka ofta i tyska aftryck leda fram till
originalupplagan.
I det tredje stycket i afdelningen om skriftermålet
förekommer i svenska texten en betydelsefull textvariant. Luther
gifver en anvisning, huru man skall pröfva sig efter Guds bud
för att göra klart för sig de synder, man har att bekänna för
skriftefadern. »See til titt Stand, heter det, effter tiyo Gudz Bodh.
Estu en fadher, modher, dreng, etc. Om tu haffuer warit olydigh,
otroghen, försumeligh, wredsam, otuchtigh, hätsk. Om tu haffuer
gjort någhrom emoot med ord eller gerningar — —.» Orden
olydigh, otroghen, försumeligh, wredsam, otuchtigh, hätsk
motsvaras på tyska af vngehorsam, vntreu, vnfleissig, zornig,
vnzüch-tig, heissig. Vid sidan af denna text förekommer i tyskan en
redan länge sedan af de tyske forskarne beaktad textvariant,
där uttrycken zornig, vnzuchtig, heissig äro borta och texten
lyder: »Ob tu vngehorsam vntreu vnfleissig gewesen seiest.»
Den utförligare lydelsen är den ursprungliga. Denna förekom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
