Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - Eva Fryxell. Bref rörande ärkebiskop J. O. Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 20 BREF RÖRANDE ÄRKEBISKOP ,t. 0. WALLIN
sistnämnda ej kom i contakt med hans djupare själsrörelse, det
varma hjertat. Ur detta flöt någon gång den inconsequens i
handling, som man ville förebrå honom ehuru ofta man
rättvisare borde söka den uti en stor själs likgiltighet för småsaker
eller uti det uppbrusande lynnets misstag, hvilka alltid af
honom efteråt både ångrades och rättades.
Man har trott att ojemnheterna i W:s lynne borde sökas i
hans sjuklighet. Det är icke så. Han blef sjuk derför, att han
icke var nöjd med sitt lif. Hans starka natur kämpade
fruktlöst emot den starkare själen. Sällan såg jag honom nöjd
oftare än då hans göromål voro nästan öfverhopande. Hans
bästa lynne var under de 4 månader han utarbetade
Psalmboken. Ehuru jag då hade mesta pastoralvården, ville han likväl
sjelf tala vid alla, emedan han ville afbrytas. Han tillät till
och med sin hustru, som icke gerna lemnade honom i fred, att
få ställa omkring honom, hvilket hon ock troget gjorde, såsom
den efterhängsna nattblackan, och när han då skref en sublim
tanke att spela på harpan, så skrattade han emellanåt rätt godt
åt hennes kollriga prosa om det myckna dammet, som hon 20
gånger borttorkade ifrån hans skrifpulpet, om »huset» (så
kallades näml. Dimanderska huset vid Regeringsgatan) och om det
dåliga kalfköttet, om hvilket hon ville att W. skulle skrifva en
biljett till Slagtaren. Eljest var hon, såsom flickan sade om sig
sjelf, alltid en god toka, som af idel sysslolöshet endast gäspade
emot alla, och hade en synnerlig lycklig förmåga att utledsna
den bästa man. W. smög sig i mulnare stunder undan, och
föregaf sig vilja sofva. Då var hans sömn ljusets och
sanningens triumfsånger: Han diktade på dessa mellanstunder de
sköna småstycken, som bifogade finnas vid hans strödda
predikningar, såsom Psalmer, eller skref han någon munter jovialisk
bit såsom hans Canticum Clas på hörnicum vid 1808 års
Riksdag, hvaröfver gamle Lindblom höll på att storkna af skratt
och pounsch.
Uti den stil, som på och före den tiden var Svenska
Aca-demiens högtidsstil, lyckades Wallin förträffligt. Han skulle
ovilkorligen eröfra alla pris, som utdelades, så snart han skref
— också omtalade han en gång gubben Rosensteins ångest,
hvilken ville förskaffa Wallmark, per fas eller nefas priset för
Sång till finska Arméens ära år 1809. Wallin hade ock sjungit
öfver samma ämne, och inlemnat sin Skrift. Rosenstein bad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
