Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Levin. Bidrag till Visby stifts historia (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T 82
H. LEVIN
att sådant icke efterlefves. Därför hade superintendenten att
kungöra denna k. m:ts nådiga vilja, »hafvande de, som den
försumma att efterkomma, ingen annan att skylla än sig själfva,
om de vid förefallande lägenheter intet blifva accomoderade,
efter de på behörigt sätt intet hafva velat göra sig därtill
tjän-och skickeliga.»1
Spegel skyndade sig att i början af följande år genom en
kungörelse, som skulle uppläsas i församlingarna, låta dessa
erhålla kännedom om konungens skrifvelse. För innehållet i denna
kungörelse har jag på annat ställe redogjort.2 Där har jag äfven
omnämnt, huru Spegel ställde förmaningar till sitt prästerskap
att icke skicka sina söner till Köpenhamn. Den kungl,
skrifvelsen lät han äfven uppläsa i kapitlet.3 Naturligtvis var Spegel
mån om att upprätthålla stadgandet.
I nära sammanhang med den fråga, med hvilken vi nu
sysselsatt oss, gotlänningarnas studier vid svenska läroanstalter, står
den angående deras befordran på ön. Det gotländska
prästerskapet ställde sig vid den nya situation, som inträdt efter
Bröm-sebro-freden, tämligen undrande och spörjande, huru utsikterna
för deras egna barns befordran skulle kunna komma att ställa
sig. Redan i sina riksdagsbesvär 1647 androgo de denna sak.
De hemställde nämligen, att deras barn, som de med stor
omkostnad hålla till skolan och till studier, »måge för alla andra
där på landet uti kyrkor och skolor till kall och tjänster förfrämjas»,
när de därtill gjort sig dugliga. »Naturen själf medgifver», heter
det, »och eljest uti alla landskap fast är brukeligt, att hvart
land sina egna helst förfrämjar». Hvar och en har ock helst
lust att tjäna »sitt fädernesland». Denna begäran fann k. m:t
»icke oskälig» och lofvade, att de, »som af någon kvalitet och
skicklighet äro» icke skola blifva förbigångna, utan skulle en
hvar »efter värde» befordras.4 Tydligen afsåg regeringen
sålunda icke att förhindra gotlänningars befordran på sin ö. I
öfverensstämmelse därmed hade regeringen också, redan innan
denna resolution utfärdats, handlat. Landshöfding Ulfsparre
1 K. bref den 27 nov. 1680. V. A.
9 »Visby stift under Spegels ledning-!. Kyrkohist. Arsskr. 1905 s. 294 f.
Kungörelsen är af den 20 febr. 1681.
5 D. 7 Sept. 1681. Se prot.
4 K. res. den 16 april 1647.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
