Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Levin. Bidrag till Visby stifts historia (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
införandet af svenskt kvekoskick på gotland
203
Spegel var här liksom öfverallt, där han verkade, en
synnerligen nitisk stiftschef. Det oaktadt kan det ej sägas, att
uniformiteten var genomförd vid hans afgång från stiftet. Hans
verksamhet blef helt kortvarig, och under långa tider af sin
ämbetstid här var han sysselsatt i Stockholm med olika arbeten
til! kyrkans fromma. Han vågade ej heller gå alltför bröstgänges
till väga. Med särskildt de äldre prästmännen måste han ännu
ha fördrag. Det låter nästan, som det vore undantag, att
svenska språket och de svenska ceremonierna voro införda i
församlingarna, när Spegel i ett till k. m:t ingifvet
underdånigt memorial d. 23 juni 1684 till Älfva och Hemse
rekommenderar en från Västerås stift inkommen prästman Petrus
Gruf-venius och som skäl för dennes befordran till pastoratet anför,
att församlingarna, »som redan äro vanda vid svenska språket
och ceremonier, måge framgent därvid continuera och h:s k.
m:ts nådigste vilja om uniformiteten yttermera befrämjas».1
På den grund, som Spegel under sin superintendentstid lagt,
byggde hans efterträdare Petrus Stjernman vidare. Redan på
sitt första kapitelsammanträde tog han upp denna fråga. Han
gjorde sig af sina konsistorialer underrättad om församlingarnas
tillstånd och tog därvid särskildt reda på, huruvida hvad
Spegel föreskrifvit på sina visitationsresor, iakttogs af församlingarna.
Bland annat ville han veta, om ceremonierna och gudstjänsten
konformerades efter den svenska kyrkoordningen, och om folket
gjorde framsteg i svenska språket. Härpå svarades, att
församlingarna »göra uti allt detta sin flit, så mycket som de hinna».
I medeltredingen, förklarade prosten, »blifver allt väl och
flite-ligen efterkommet, och folket vänjes vid svenska språket, efter
som de hafva skolmästare till». Det gaf preses anledning att
uppta frågan om skolväsendet på landet.2 Till den frågan
återkommer jag på annat ställe.
Ännu hade församlingarna på landet så godt som
uteslutande infödda lärare. Under sådana förhållanden var det
naturligtvis inte så lätt att bibringa det uppväxande släktet insikt i
det nya språket. Ännu större svårigheter mötte det att vänja
de äldre vid ett annat språk, än de från barndomen fått lära.
En ny generation hade väl nu växt upp sedan Brömsebro-freden.
1 R. A. »Visby kons. t. k. m:t.»
2 Prot. d. 21 juli 1686.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
