Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Ur »själfbekännelser» från början af förra århundradet (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 1 O
herman lundström
Dageligen, ja stundeligen finner man hos sig olika sinnes
dispositioner och dessa dispositioner variera ännu mer än vädrets
och luftens olika temperaturer. Vissa tider, dagar, stunder,
ögnablick finner man hos sig en deciderad fallenhet för a)
veklighet (lättja, ovärksamhet, spel-sjuka); b) vrede (snarstickenhet,
ovänlighet); c) Vällust (omåttlighet i mat och drick; okyskhet);
d) Högmod (berömsjuka, fåfänga, andras förtal — n. b. svit af
fåfängan); e) Barnslighet (tal-sjuka, upptäckande af andras
svagheter — svit af fåfängan); f) Laglöshet, vildhet, sinl. slafveri —
total bekymmerslöshet för det andeliga.
Att upptäcka hos sig dessa felaktiga dispositioner är första
steget till deras förbättring, ty då man rätt ser, inser lastens
fulhet, blifver man disponerad att hos Gud, Herren vår Frälsare
söka förlåtelse och kraft emot det onda och styrka till det goda.
Och medlet blifver oss änteligen ett mål; ja den Gud,
som vi i begynnelsen blott sökte för nöds skull — Den söka
vi och förtrösta vi på och älska såsom vårt enda och högsta
goda. Ja, salige äro vi, då vi hinna dit: att älska Gud för Guds
egen skull — att älska Gud och icke något annat — ej en
gång oss själfva — utan så vida det kan ske i Gudi — i
förening med Gud. N. B.: Dygden, som objektivt tänkt (h. e.:
dygdiga handlingar) ej är något annat än Guds vilja, företager
man vanligen och i förstone blott såsom medel till eget lugn
och lycksalighet; sedan finner man till sin blygd, att man ej
blir ofta eller länge eller synnerligen dygde-trogen, då man blott
utöfvar den för nöds skull eller såsom blott medel till sjelfvisk
njutning. Dygden blifver då (i teorien) ej blott medel utan mål.
Änteligen blir man varse att äfven oaktadt denna bättre theorie,
man dock i frestelsens stund förgäter dygden både som medel
och mål — och då vänder man sig till Herren — den enda
Frälsaren, som vi ock mer och mer måste söka älska för Guds
egen skull såsom mål och ej såsom blott medel.
Supplem. till den 28 Juli öfver de 6 dåliga dispositioner
hos människan.
Commentarius,
[A.] Chroniska dispositioner.
a) Veklighet, specielt om mornarne, då jag låter maklighet
herrska öfver mig. N. B.: ohåg att om mornarne fatta någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
