Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Ur »själfbekännelser» från början af förra århundradet (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur »s jälfbekännelsek* från början af förra århundradet 215
viss plan. N. B. Mechanisme — viljans habitude; vanor, som
måste brytas; b) Okyskhet, tillfällig; c) Vällust (snålhet,
glupskhet) att vid måltider mer fråga sin smak än hälsa — hvad som
är nyttigt för vår kropp och af den till stor del beroende
värk-samhet.
[B.] Till tillfälliga, elacka dispositioner (viljans sjukdomar?)
höra vreden — nästan min största svaghet — högmod — n. b.
nästan min minsta svaghet, får hos mig sällan rum, om ej då
jag är ond, vred; dock — snålhet efter människors bifall,
fåfänga förför mig ofta nog till dåliga saker, till barnsliga uptog,
till infall, prat — ej värdiga en man, en philosoph, en Christen
— till pratsjuka att omtala det jag ej bör; ja, fåfängan bör jag
visserligen här utmärka såsom ett af mina största sällskapsfel.
Dessutom: Å forte de vouloir plaire, très souvent ön se
fait meprisable, au moins à ses propres yeux — autant pis!
I laglöshet yttrar sig sinligheten synnerligen carakteristisk.
180j Augusti d. 6, tisdags morgon.
Huru obemärkt afviker ej hjertat från Gud — och
återvänder till sinligt afguderi; detta sednare bevisar sig snart nog
genom disharmonieusa dispositioner och en hop utbrott. ..
I). J:de, onsdagen.
Min hustru illa sjuk, dess nyfödda barn sjukt, dess amma
sjuk; ett beständigt skrik och gråt af de 3 andra små barnen
— är allt ganska obehagligt. Besvärliga göromål, som jag måst
åtaga mig att för andra uträtta, men hvartill jag saknar särdeles
håg, svårigheten i prospecten för den befordran, den jag så väl
behöfver och hvartill jag anser mig förtjänt — och framför allt
en ofta märkelig disharmonie i mitt inre, en contrast emellan
det ädla, jag känner hos mig den ena stunden, och det dåliga,
jag blir varse några få stunder derefter — allt detta är högst
obehagligt.
Dock, hvad det första angår, det obehagliga i mitt yttre
läge, sä är det ej svårare än jag väl kan bära det, så framt
jag till mitt inre vore det jag borde. Och yttre besvärligheter
i allmänhet, då de nembligen ej alldeles öfvergå vår förmåga
och så medelst gjör oss förtviflade, har det goda med sig, att
det sätter oss i nödvändighet att söka sjelfständighet, oberoende
af tingens yttre, tillfälliga lopp. Mina omständigheter äro ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
