Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - Jacobsson, N. Den svenska herrnhutismens uppkomst, akademisk afhandling. Uppsala 1908. Anm. af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i68 GRANSKNINGAR OCII ANMÄLNINGAR
kal pietism», och när herrnhutismens rötter skola undersökas,
sammanslås pietismen och mysticismen till en rot, hvarigenom
enligt min uppfattning framträngandet till insikt om det sätt,
hvarpå herrnhutismen historiskt bildades, i hög grad försväras;
direkta motsägelser förekomma ock (jfr. s. XXIX »den äldre
mera kyrkliga riktningen i Halle och den yngre Separatismen
mera tillmötesgående herrnhutiska rörelsen» med sid. 191!);
därtill kommer, att bland »rötterna» ej alls medtages den gamla
ortodoxien, hvars fundamentala betydelse för herrnhutismens
åskådning och kommande verksamhet dock förf. själf flerestädes
i afhandlingen låter framskymta. — Forskningen öfver de
religiösa rörelserna i Sverige under 1700-talet hör till de
tacksammaste uppgifterna för våra kyrkohistoria, men ock till dem,
där en klar uppfattning af den allmänna kyrkohistoriska
bakgrunden är mer än oftast eljes af nöden, och svårare än oftast
eljes.
Trots den oklarhet, som sålunda i någon mån vidlåder
teckningen af herrnhutismen i dess förhållande till andra
religiösa strömningar, är det dock en glädje att åter upprepa, att
herrnhutismen i Sverige genom Jacobssons afhandling framstår
i långt bättre och rikare belysning än förut, tack vare den
verkliga sakkunskap, hvarmed han utnyttjat sitt material, och
den i allmänhet sunda sans, hvarmed han sökt objektivt skipa
rättvisa åt olika håll. På ett håll har dock denna berömvärda
historiska objektivitet, så vidt jag förstår, svikit. Det gäller
bedömandet af den svenska kyrkans verksamhet under
1700-talet. Afhandlingen lämnar* det totalintrycket, att nästan allt
verkligt religiöst lif under denna tid skulle ha varit att finnandes
inom väckelserörelsen eller sekterismen och att ortodoxien i
Sverige kännetecknades af ett djupt religiöst förfall både bland
präster och lekmän; bådadera voro invaggade i andlig
likgiltighet och köttslig säkerhet; det kyrkliga lifvet hade en ytlig
katolicerande karaktär; kyrkan hade förfallit till en
polisinstitution etc. (s. 40 ff., där förf. koncentreradt tecknat sin
uppfattning af kyrkan). Jag förstår väl, att de, som forska i papperen
från de religiösa rörelserna på 1700-talet och där se alla
omdömen om styggelsen i kyrkan, lockas att se tillståndet genom
dessa rörelsers glasögon; och arkivforskarens omdöme kan
förvillas därigenom att, som professor H. Lundström i Skizzer
och Kritiker anmärkt, det trogna arbete, som 1,ooo-tals ortodoxt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
