Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - Hjalmar Holmquist. Franciskusproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 O HJALMAR HOLMQUIST
äkta Franciskusbild, som afsatt sig i Speculum perfectionis, låt
vara att denna litterärt föreligger färdig först 1318. Här fortsatte
nu den celebre professorn i pedagogikens historia vid Regio
Instituto (högskolan) i Florenz, felice T0CC.0, genom en rad
kritiska essayer i »Archivio storico italiano» m. fl. publikationer,
hvarigenom han ådragit sig de ultramontanas afsky. I år ha de
viktigaste af dessa studier samlade utgifvits i en diger volym
under titeln »Studii Francescani» (Napoli 1909, 559 s.). Här
möter liksom hos Sabatier lärdom och skarpsinne parade med
elegant framställningskonst. Den kritik, som ägnas både van
Ortroy, Goetz och Tamassia, är ingående och gör i allmänhet
intrycket af sund historisk måttfullhet. Tocco drar ut det, som
synes blifva konsekvensen, när alla de olika hypoteserna vägts
mot hvarandra och det inom hvarje obestridbart tillförlitligaste
utsöndrats, och han kommer då till ett med Sabatier i det
väsentliga sammanfallande resultat. Celanos första biografi kan
endast med stor försiktighet användas som källa; den lider-af
partifärg och skematisk legendbildning. En äkta teckning har
tidigt funnits, författad af broder Leone men undertryckt af
den härskande laxare riktningen; material från denna biografi
har dock funnit väg in i »Tres socii» och kanske än mera i 1318
års »Speculum». Om dessa källor med historisk kritik och sans
användas bredvid Celano, få vi ett tämligen rikhaltigt
tillförlitligt stoff. Enligt detta blir då visst, att den historiska
Fran-ciskusbilden ej var den ultramontana katolska eller Goetz’. Det
är säkert, att Franciskus ej velat stifta en orden, att hans ideal
ej harmonierade med påfvekyrkans utan var mera äkta
evangeliskt — visserligen ej i specifikt protestantisk mening, än mindre
modernt franskt subjektivistiskt —, och att han slutade sitt lif i
en medveten inre motsats mot sin kyrka och dess ledning.
Han var en anakronism i sin tid, bärare af tankar och ideer,
som kyrkan ej förstod eller som hon förvanskade, men hvilkas
klargörande och segrande lif en långt senare tid fått bevittna,
både inom den katolska och protestantiska världen.
Här skulle jag vilja tillfoga en reflexion, som synes ha
undgått Franciskusbiograferna, men som ligger nära till hands.
Om Franciskus var en anakronism i sin tid, var han ej ensam
därom. Hans nästan jämnårige store samtida, den som jämte
honom djupast kom att ingripa i den historiska utvecklingens
gång, kejsar Fredrik II, hade ock en dylik ställning. Det är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
