Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - Emil Liedgren. J. O. Wallins ungdomsutveckling, betraktad med hänsyn till hans senare verksamhet - I. Hembygd och släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. 0. WALLINS UNGDOMSUTVECKLING
31
I.
Hembygd och släkt.
Dalarnas folklif är än i dag egendomligt prägladt, kanske
mer än något annat svenskt landskaps, och att till dess
särprägel hör en starkt religiös bestämdhet, bör inte vara alltför
våg-samt att påstå i en tid, som sett Ingmarssönerna träda fram
och nästan alldeles öfverrumpla den kritiska läsvärlden med sin
ursprungliga och djupa gudsfruktan. Det är med en viss seg
själfständighet, som eliten af detta folk sökt bevara sitt
fäderne-arf af kristen odling och sed, och det är naturligt, att på en
tid, då afsides läge och outveckladt kommunikationsväsen mer
än nu bidrogo att hålla folket däruppe afskildt från nya och
främmande inflytelser, det gamla svenska allvaret och de
okonstlade sederna än mer kunde bibehållas. När Hans Järta
promenerar på gatorna i Falun, känner han med ett visst välbehag,
att människorna här ej fråga efter hans ståndpunkt i
hufvudstadens och den s. k. bildade publikens tvister och strider. De
flesta personer, han möter, »veta ej af annat pränt än
almanackan och psalmboken», skrifver han till Leopold i oktober
1823. Och därför se de helt vänliga ut.1 I sin
landshöfding-berättelse (1822) betonar också Järta dalfolkets konservativa
läggning och kyrkliga sinne.2 Från adertonhundratalets första
decennium ha vi i den engelske traktatspridaren Patersons
berättelse om sina resor i olika svenska landskap vittnesbörd om
hur starkt folkets lif ännu i det yttre var bundet vid de
kyrkliga ordningarna, hur talrikt allmogen samlades vid den
offentliga gudstjänsten, hur begärligt män och kvinnor mottogo och
läste de utdelade religiösa småskrifterna o. s. v. Den resande
evangelistens hårda omdöme om det djupare andliga lifvet i
dalasocknarna får väl åtminstone i någon mån tillskrifvas
bristande sinne för det s. a. s. ingmarsonska draget i dalallmogens
fromhetslif, som på en anglosaxisk revivalist måste verka allt.
1 Brinckmanska arkivet II: sid. 384.
2 Underdånig Berättelse 0111 Stora Kopparbergs Län. Falun 1826. Sid.
23. (Citat i min uppsats om Wallin i Julbok 1907, utg af E. Stave.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
