Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - Emil Liedgren. J. O. Wallins ungdomsutveckling, betraktad med hänsyn till hans senare verksamhet - III. Uppsalatiden (1799—1804)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
beslut att inköpa några filosofiska böcker: inspektor fordrade
att, innan inköp skedde, få själf föreslå, hvilka böcker han
»ansåg tjänligt att hafva på ett nationsbibliotek». Först 1805
tycks det beslutade bokinköpet blifvit af (protokoll för den 29/s
1805). Då bestämdes, att några arbeten af Snell, Gruber,
Schade, G. E. Schultz och Bardilli skulle anskaffas.
Under år 1801 är Wallin i Uppsala på vårterminen — i
april skrifver han specimen stili latini (jämte J. P. Hagberg) och
erhåller därvid betyget cum laude approbatur1 — men vid
höstterminens stipendiatupprop är han frånvarande.2
Västman-lands-Dala nations kassabok för denna termin visar ej heller
Wallins namn bland de återkomna. Men Carlstads Tidningar
innehålla denna höst några poem, hvilka Elof Tegnér i ett bref
till Esaias uppger vara författade af »en student Wallin,
vest-manlänning, och vistande uppe i Carlskoga».3 I
Västmanlands-Dala nations album finnes mellan åren 1796—1804 ingen annan
student med namnet Wallin än Johan Olof Wallin. Och att
det verkligen är denne Wallin, som åsyftas, framgår tydligt vid
undersökning af de ifrågavarande verserna. Det första af dessa
stycken — Visa för flickor (i n:r 40 3/io) — är nämligen till
sina fem sista strofer identiskt med ett i Wallins handskrifna
vershäfte »Barnlekar» (tillägnadt Leopold 1804) befintligt
fragment.4 Af de öfriga tre dikterna är säkert Natten (i n:r 41
10/io) också af Wallin. I n:r 47 af samma tidning har en
kritiker, som kallar sig Sincerus, infört några »Reflexioner» öfver
de båda styckena. Strängt förmanas »författaren till dessa
profbitar» (alltså blott en förf.) att ej förväxla sin lust att
rimma med geni och ej utan grundliga studier försöka uppträda
som skald. Hans antagande (eller visshet) om att dikterna ha
samme författare röner ej heller någon motsägelse i tidningen.
Härtill kommer, att Elof Tegnér talar om »det sista skräpet i
blackan», och då nu af de fyra dikter, som kunna vara afsedda,
1 Fil. fak:s protokoll ,9/i 1801.
2 Fil. fak:s protokoll 8/12 1801.
3 Ur Esias Tegnérs papper, sid. 10. Utgifvaren förmodar, att J. O.
Wallin, sedermera ärkebiskopen, kunde vara den åsyftade (se anmärkningarna,
sid. 458).
4 »Barnlekar» förvaras å Kungl. Biblioteket. Den ofvan omtalade dikten
är mycket skral, och förmodligen har Wallin därför rifvit ut just det blad,
på hvilket större delen af »Visa för flickor» stod skrifven, så att blott stro-
ferna 10—14 återstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
