Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - Emil Liedgren. J. O. Wallins ungdomsutveckling, betraktad med hänsyn till hans senare verksamhet - III. Uppsalatiden (1799—1804)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 . EMIL LIEDGREN
den första odisputabelt är af Wallin, böra väl också de tre
senare införda vara det. Hvad slutligen vistelsen i Karlskoga
beträffar, så är att märka, att Stadra bruk ligger helt nära
gränsen till Karlskoga, och förmodligen bodde han nu liksom
sommaren 1800 med sin discipel i dennes hem.
Poemet Natten, liksom det i n:r 48 (28/n) införda stycket,
som förmodligen skrifvits med anledning af de nyss afslutade
frederna mellan Frankrike, Ryssland och Turkiet (om hvilka
tidningen haft meddelanden i n:r 45 och 46), går i den
moraliserande och känslofulla ton, som samtiden fann så anslående.1
Medan i Visa för Flickor förebilden otvetydigt är Franzén (det
är samma meter som i »Unga flicka, i din vår») visa Natten
och fredsdikten äfven inflytande från Lidner — åtminstone
gäller detta om Natten. För kännedomen om Wallins utveckling
äro de mycket intressanta, så klena de än äro både i fråga
om form och innehåll. Man ser här, hur det känslosamma,
mamsellaktiga och menlösa i tidens poesi dragit till sig
Wallins ännu ovissa och sökande talang. Natten börjar med
ett mera starkt anslag à la Lidner, men snart öfvergår dikten
till det moraliserande joller, som också möter i Visa för flickor.
Stycket skall väl föreställa en serenad — det riktar sig till en
slumrande flicka, »oskuldens och allas, allas vän» (hans
disci-pels syster, den fjortonåriga Eleonora Hedblad r)2 — Dess
predikan om hur dygdens öfning främjar lycksaligheten andas den
mest naiva tro på att dygd och frid nödvändigt följas åt. Den
andra dikten — om freden — riktar sig till ingen mindre än
Bonaparte, som Wallin, i likhet med den unge Tegnér,
betraktar såsom en fridens härold, en människovän af ädlaste slag.
Den upplysta och filantropiska fasa för kriget, som här uttalar
sig, bär också sin samtids andliga signatur:
O, hvad det fåfängt är ändå,
at efter Hjelte-dater fika!
1 Den fjärde af dikterna, Apornas Metamorphose (n:r 44 för den BI/io),
kunna vi här alldeles lämna å sido.
2 Enligt en muntlig tradition skulle Wallin varit förälskad i sin
principals dotter. Johan Johansson i Noraskog, som återger denna tradition i sitt
Försök till Historisk Beskrifning öfver Stadra och Finnå Bruk, anser ryktet
ogrundadt, emedan husets dotter då »blott var ett barn». Jämför dock
Hed-borns svärmeri för den fjortonåriga Sofie Levin. Frunck, Bidrag till
kännedomen om Nya skolans utveckling, sid. 44, noten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
